Jag ÄR i form. Idag kom äntligen sänkningen av handicapet igen. Kul att man har kunnat spela såpass habilt som de senaste rundorna. Inga poängmässiga jättedebacle utan ok rundor (runder på Värnamo Golfklubbska) som i och för sig har varit spelmässigt blandade men ändå totalt sett helt ok. Nu är hoppas jag att jag inte, likt förra säsongen fram tills nu, kommer att behöva ägna mig åt höjningar något mer... Hoppet är ju det sista som överger en, har jag hört.
På fredag ska jag ta mig an Callawayne på hanses hemmabana och hoppas mycket på att vi en gång ska kunna gå på Östra utan att behöva registrera en höjning av hcp efteråt. Östra är en av de banor som jag verkligen tycker om vilket är lustigt med tanke på att prestationen där alltid har varit i det närmaste parodisk. Så sent som förra året slogs såpass många bollar bort ur bagen att jag fick utfärda hot om inlåning av medspelare...
Förtydligande: Inlåning av medspelares bollar. Inte inlåning av medspelare. Hur skulle det se ut?
onsdag 14 maj 2008
söndag 11 maj 2008
Facit: Vuxna män.
Junker Richiebald 29p, Timpen 31p, Robertsson 35p. Grattis!
Undertecknad spelte ganska hafsig golf och var lite väl semesterinfluerad, då främst av sand- och vattenuppsökandet. Det handlade mest om att kämpa sig till en pinne efter att ha varit ute i svårigheter via mindre bra beslut och slag. Jag är ändå positivt överraskad att poängskörden blev såpass hög som den blev.
Junker puttade bort fler par än man kan räkna... Synd för vägen fram till green var allt som oftast riktigt bra.
Robertsson malde, sin vana trogen, på som den äckligt stabila golfmaskin han tenderar att vara när jag njuter hans närvaro på banan. Dock sopade han dessvärre bort sin hcp-sänkning via två stycken, dessvärre, uselt genomförda par 3 hål. Det första av de tu renderade i dagens kortaste utslag med ett andraslag i sjön och det andra hålet dunkades utslaget rejält out...
Sammantaget var dock resan mycket klämmig. Kind var en välskött och trivsam bana. Kennelklubben bredvid, med uppstressning av kamphundar som dagens kurs, verkade också funka bra. De hårda männen som såg ut som monster av kött var aningen respektingivande där de i militärbrallor och/eller tights strosade omkring bekymmerslöst och korsade fairways under våra utslag tillsammans med sina söta och inte alls uppstressade gosedjur. Kamphundar är för köttiga människor vad chihuahuan är för celebriteter, en väldigt tjusig accessoar...
Undertecknad spelte ganska hafsig golf och var lite väl semesterinfluerad, då främst av sand- och vattenuppsökandet. Det handlade mest om att kämpa sig till en pinne efter att ha varit ute i svårigheter via mindre bra beslut och slag. Jag är ändå positivt överraskad att poängskörden blev såpass hög som den blev.
Junker puttade bort fler par än man kan räkna... Synd för vägen fram till green var allt som oftast riktigt bra.
Robertsson malde, sin vana trogen, på som den äckligt stabila golfmaskin han tenderar att vara när jag njuter hans närvaro på banan. Dock sopade han dessvärre bort sin hcp-sänkning via två stycken, dessvärre, uselt genomförda par 3 hål. Det första av de tu renderade i dagens kortaste utslag med ett andraslag i sjön och det andra hålet dunkades utslaget rejält out...
Sammantaget var dock resan mycket klämmig. Kind var en välskött och trivsam bana. Kennelklubben bredvid, med uppstressning av kamphundar som dagens kurs, verkade också funka bra. De hårda männen som såg ut som monster av kött var aningen respektingivande där de i militärbrallor och/eller tights strosade omkring bekymmerslöst och korsade fairways under våra utslag tillsammans med sina söta och inte alls uppstressade gosedjur. Kamphundar är för köttiga människor vad chihuahuan är för celebriteter, en väldigt tjusig accessoar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
