Vuxenhet.

Jag ska klippa min gräsmatta. Smaka på det uttrycket. Uttala orden. Känn på innebörden. Det finns i min värld inget uttryck som är vuxnare än det...
Klipper gräset är sånt som pappa gör. Eller den gamle stöten till granne som man har. Eller en storebror. Jag är nog egentligen inte typen av människa som ska ha en gräsmatta att klippa. Jag ska ju springa runt med sårskorpiga knän och leka krig och skjuta med ärtrör. Bygga en koja i skogen. Låtsas att jag är Torbjörn Nilsson på den provisoriska fotbollsplanen på någons tomt där avkastade T-shirtar utgör målstolparna. Klättra i träd och hänga i låtsaslianer av rep. Cykla till sjön och bada. Springa i vattenspridaren. Palla äpplen. Äta omogna vinbär.

Fan, man är inte 30 längre...

Form.

Jag är i form. 36p i söndags följt av 17p idag (9hål). Det känns konstigt. Jag tar ofta rätt beslut, slår fina drivar och inspel och puttar hyggligt (även om en del birdielägen resulterar i par, vilket i sig ändock är en framgång.

Jag har kanske äntligen höjt min högstanivå till en aning bättre eller så är det bara så att jag har blivit jämnare. Det sistnämnda känns dock mindre troligt med tanke på att jag fortfarande har kvar världens kanske lägsta lägstanivå...

Jag vet ingen annan som med sådan beslutsamhet och ackuratess kan misslyckas så kapitalt som jag själv kan. När jag går ner i mina svackor så är det ett ohyggligt mörker och spelet golf är långt, långt borta.

Idag, betänk då min inledningsmening på detta inlägg, så inledde jag hål 3 på vad vi i Vmo kallar Berget (hål 19-27) med att skicka en drive rakt ner i en bunker (det må vara hänt och är acceptabelt). Bunkerslaget valde jag att i det närmaste inte träffa bollen men fick ur den ändå. (Acceptabelt även det. Vad som inte är acceptabelt är att stå med öppen mun i motvind efter ett bunkerslag och inhalera gruskorn för glatta livet). Tredjeslaget valde jag med kraft att skicka ut till skogs och placera dikt mot en stubbe (Oerhört oacceptabelt). Fjärdeslaget valde jag att slå på mig själv. (Osannolikt oacceptabelt). Det följande sjundeslaget placerades dock ute på fairway.(acceptabelt) Åttondeslaget duffades och placerades 50m längre fram i semiruff istället för planerade 100m och på green (Pust...). Niondeslaget missade green och rullade ner för en backe. Tiondeslaget ställdes in...

Jag ÄR i form. Ibland.

Vuxna män gör saker tillsammans

På lördag ska jag lämna familjen bakom mig för en dags vuxna och viktiga umgängesformer med den ständigt unge och stolte Junker Richiebald (som för mig alltid kommer att vara en yster pojkspoling med stor fäbless för målvaktshandskar och dinosaurier, dock alltid lika omtyckt). Helt säker kan man dock inte vara då våra små vuxenkväm alltid tenderar att gå i stöpet på grund av olika sjukdomsförfall, arbete eller dålig planering. Nonchalans från Junkers sida och arrogans från min (skulle han säkert med ovett påstå...)

Vid 10:08, vilket för oföräldrar till småbarn tydligen är tidig gryningsmorgon (uttryck stulet skrupelfritt från sången Tusen och en natt, framförd av Charlotte Perelli, fka Nilsson), slår vi ut på Kinds GK för en stunds golfspel. På eftermiddagen hoppas undertecknad på en saftig kebabpizza, signerad OleDoleDoff, att inmundiga till en kall rusdryck av bärnstensfärgad art. Sedan ska det spelas PS3 hejvilt. Det ska bli riktigt trevligt att bara få hänge sig åt manliga och vuxna saker denna lördag... Och åt Junker Richiebald, vars ljuvliga blogg alla med självaktning bör kasta ett öga på: http://richardsanell.blogg.se/

Golf 2.0

Sådärja, då var man hemma igen. Nöjd och glad efter en ganska bra rond där det stundtals faktiskt liknade riktig golf emellanåt. Inledningssviten med par, par, birdie, par var riktigt smaskens och den totala poängskörden efter ronden uppgick till 36 då jag tyvärr avgick från tre av hålen poänglös och klarade inte av att hålla ihop det hela vägen. Fan, nu är man duktigt sugen på att snart komma ut igen...

En ny rond ger ju en möjligheten att än en gång rasera det lilla självförtroende man lyckats bygga upp under dagens rond. Ny dag, nya debacle...

Nu trött. Ska unna mig lite Costanza, Benes och Kramer som nattlektyr. I morgon bitti är ju verkligheten tillbaka och det ska bli mig ett sant nöje att försöka begripa hur man får av larmet på mobilen igen...

Golf.

Jag tycker om att spela golf. Jag gillar tävlandet mot sig själv och mot sina förväntningar/förhoppningar och strävandet mot att alltid försöka bli lite, lite bättre. Dessvärre är strävandet inte i paritet med resultatet allt som oftast utan man vänder hemåt lätt besviken och känner väldigt ofta att "Aldrig mer..." Emellertid så gör sig golfberoendet påmint ganska strax därefter och man börjar ponera ronder med stabilt spel, ett och annat par, kanske ett inspel med backspinn, en enputt på något hål. Kunde man på något sätt utvinna energi ur golfarnas ständiga prestationsångest så skulle all världens energiproblem vara lösta. Dock skulle plötsligt de närmast sörjande till golfarna bli än mer ensamma om veckorna då golfaren plötsligt också kunde svepskäla ett "Jag gör det inte för min egen skull utan för världens energiproblem..." Kärnkraftverk kanske inte är så dumt ändå.

I veckan besökte jag Reftele GK för en 9-hålsrunda tillsammans med min far, Callawayne. Jag spelte hyggligt (16p) emedan Callawayne var grym och krossade Kalle Seths skapelse rejält. Han dunkade in 23p och unnade sig därmed en hyfsad sänkning. Kul att se att spelet finns i den gamle esten.

Nu laddar jag inför en rond i eftermiddag på hemmabanan och har redan nu lagt upp en spelstrategi som jag vet att jag kommer negligera redan från första tee...

Such good sport...