Norge.

I Norge heter de Torodd, Magne, Steinar och liknande. Det är inte direkt namn som man skulle giva skurken i en James Bond-film men de passar bra i förhållande till språket och dess accent. Vidare; I Norge heter det som bekant "alfakrull". På riktigt. Det låter betydligt tuffare än "snabel-a" kan jag tycka. I Norge pratar man norsk. Det är ett förhållandevis enkelt språk att förstå även för den (jag) som egentligen ej har spenderat särskilt mycken tid med våra klämmiga grannar. Dock kan det bli lite stökigt när ens terminologi gällande inredningsdetaljer inte stämmer överrens med norsk dito. Särskilt då om anledningen till besöket tillskrivs just inredning.

Även små skämt på norsk kan man oxå skratta åt. Man behöver inte begripa något utan bara tajma skrattet litet lätt... Precis lika genomskinligt som när man skrattar hysteriskt och/eller falskt insmickrande åt någon som man anser sig behöva vara just artigt insmickrande mot. Det är nästan lika obehagligt som förbjudna skrattattacker i kyrkan, under föreläsningar eller kanske under en teaterföreställning av arten svårmod.

I Oslo fanns en otäckt käck receptionist på hotellet jag bodde på som kallade alla svenskar för Andersson. Så när det var tid för mig att checka in mig så presenterade jag mig just som Andersson. Nu kan jag således, likt världsartister på turné, också stoltsera med att bära ett hotell-alias. Andersson är ju inte direkt det sexigaste namnet man burit men ,vaffan, att resa inkognito är något nytt för mig så jag njuter.

Nu ska jag gå och hämta Lill-a på dagis. Eller snarare Lill-andersson...

Vuxenhet 2.0

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta att jag måste oåterligt återkalla min tidigare åsikt gällande vuxenhet. Tidigare var det ju gräsklippningen som toppade min vuxenlista men nu har jag gjort något som inte liknar något annat jag gjort tidigare i mitt liv. Jag har gödslat...

Vår klämmige granne Lasse knackte på hos oss och ville visa oss välvilja och stor generositet genom att skänka oss lite hönsspillning. Hur emottas en sådan gåva? Grannsämjan är ack så viktig och Lasse är ju vår granne så vi tog jakande emot gåvan med restriktionen att gödslingen bör kanske hemmansägare Timp hjälpa till med, man vill ju gärna hjälpa till när det sprids träck på ens bakgård, menar jag. Så idag har jag låtit min hand vidröra hönsspillning och spridit densamma på min gräsmatta. Slå det om ni kan, ungdomar...

Nu straffläggning i Moskva.

God afton.

Uppvaknanden.

Nu är det fyra uppvakningar som skett på platser där jag normalt sett inte brukar hänge mig åt sömn. I morse vaknade jag i mitt gamla pojkrum i Gved. Jag hoppas innerligt att jag i morgon bitti får vakna i mitt ordinarie sovrum igen...

Klarläggande;

Efter mitt anfall av somnambulism i lördags natt så tvingade min annars så ljuvliga familj mig att ta följande natt i det "gula rummet". Lyckligtvis så var jag denna gång medveten om min förflyttning och kunde andas ut då jag vaknade i samma binge som jag lagt mig att sova i. Inga mystiska sakförflyttningar hade heller hänt under natten...

Måndag natt spenderades på ett hotell i Oslo dit arbetet tagit mig. Även denna gång var jag medveten om hur min förflyttning dit hade åstadkommits. Medelst bil kan jag avslöja för den förvetne.

Mitt snabbesök i Gved föranleddes av för sen ankomst till Gvedområdet för att hinna ta lokaltrafiken hem till Vmo. Därför unnade jag mig en kvälls föräldravård och fick, kanske för sista gången, njuta en natts sömn i mitt gamla pojkrum, mätt av smaskiga räkmackor tillredda av min kära mor.

Nu äntligen hemma igen...

Former av somnambulism.

Jag lyckades morgonen efter mitt otäcka nattvandrande att återigen vakna i det "gula rummet". Otäckt men sant. I morse vaknade jag utanför Oslo... Herregud...

Nu sova... herregud så spännande... och läskigt...

Habla blaha.

Så var denna helgen gången. Mycket har hunnits med och mer har inte hunnits med.
Vi kan rapportera fredagens golf först. Callawayne, Bror, Chef och undertecknad spelte lite golf på Östra med blandade resultat. Callawaynes storform har dippat en smula sedan Reftelemosningen och han rakade in hela 26p. Chef 35. Bror bröt efter 9 av familjeskäl. Timp tog 30p efter en ohyggligt blandad prestation. Par, bogey, par var ju en ok inledning men sedan rasade det rejält med spridda poängskurar. Kul dock att para Östras hål 1 och hål 9 trots missade birdieputtar. Kvällen spenderades i soffan framför Kill Bill. Det hade varit roligt att se de sista 100 minuterna av filmen men jag fick ju istället avnjuta ett rejält snarkvält med lite lätt kudd-dregel och gamnacke som resultat...

I morse vaknade jag aningen förvånad i vårt "gula rum", det vackra gästrummet med ankorna på bården. Jag borde verkligen ha vaknat i vårt sovrum där jag faktiskt somnade. Således har jag alltså förflyttat mig under sömnen. Underliga saker hade inträffat i vårt hus under min zombieraid. I sovrummet hade jag valt att sära på två av persiennerna och liksom, förmodar jag, hemlighetsfullt spejat ut mot grannen, som vore jag en spion. Garderobsdörren hade fått sig en rejäl tackling av en, av alkohol aningen, promillehaltig kropp. I köket hade jag valt att lyfta ut fruktfacket ur kylen och placerat den på golvet. Stor-A bevittnade senare min sovställning i det "gula" rummet och kunde rapportera att jag låg avspänt med händerna bakom nacken med ett belåtet flin placerat i ansiktet... Det är värst vad nöjd man tydligen kan bli av att omplacera kylfack...

Detta agerande föregicks av ett stycke 30-årskalas hos bekanta. Fri sprit ingick och kan kanske vara en orsak till nattvandringen. Någon vettig förklaring till detta sömnagerande står nog dessvärre icke att finna... Tur det kanske, jag är inte säker på att det skulle vara den mentala hälsan till nytta att utröna vilka tankar som försiggick i min, för stunden, ganska reptilartade hjärna...

Nu är det läggdags igen och för första gången på mycket länge ska det bli spännande att få vakna igen. Frågan är VAR jag vaknar... Jag känner mig lite som ett barn kvällen innan julafton. Med tillägget obehag...