Huggepinne 2.0

Huggepinnen var bra. 37p på Lidhems GK i eftermiddags. Äntligen en liten sänkning efter en säsong full av höjningar. Dock törs jag icke längre utbrista att jag är i form längre eftersom det är ett tillstånd som torde vara ihållande minst två ronder och kanske mer därtill. Vi får se efter nästa rond, när nu den månde bliva.

Nu sömn blandad med smärtuppvakningar åsamkade av rotfylld tand. En trevlig upplevelse, det där med rotfyllning, som man tydligen måste göra när tanden blivit blåaktig och ond och har blivit lagad men har klyvts efter det och blivit lagad igen och har gått sönder dagen efter det igen. Jag har denna sommaren känt mig som en inkarnation av Dustin Hoffmans tandtorterade rollfigur i Maratonmannen. I övrigt inga liknelser. Men jag får ändå ta tillfället i akt och jubla åt den nya tandvårdsreformen som ger en 50% rabatt på summorna som överstiger 3000kr. Det känns riktigt bra att ha kunnat nå upp till den nivån att man plötsligt sparar pengar på att lägga massor av pengar på tandvård. Det är ju detta skatteåtebäringen går till. Skatten är således ett nollsummespel där undertecknad får jubla en liten stund innan han får skänka tillbaka degen till the Man...

Fast jag kommer ju få en glänsande ny kindtand som jag med ett lätt kindtillbakadrag kan visa upp för en imponerad allmänhet...

Återigen en Stenis.

Huggepinne.

Jag har förskaffat mig ett stycke driver. Det är den tiden på året när man känner att förnedringen har pågått allt för länge och man griper an minsta halmstrå för att uppnå någon form av upprättelse (dessutom pågår ju diverse realisationer på butikerna ute i landet). Självklart kommer mitt nya inköp till största delen leda till än fler bortslagna bollar. Än fler hopplösa lägen att ta sig ur. Än fler mumlingar av invektiv och/eller ord av könslig art. Men det där är petitesser, saker jag är van vid. Skillnaden är ju den att jag kommer att slå längre in i skogen. Längre ut i ruffen. Plötsligt kommer förnedringen förhoppningsvis bestå enkom av den dåliga precisionen i slagen och förhoppningen är ju att jag med något hugg ska kunna nå längre, eller åtminstone lika långt som de plågade, närmast sörjande som brukar visa så stort tålamod med mig på banorna.

Någon som vill sörja med mig på söndag?