Uppladdning av nörd.

När det kommer till musik/musikupplevelser så nördar jag till mig riktigt duktigt och blir pinsamt seriös i mina förberedelser. Exempelvis så ska vi åka och titta på Bossen på Ullevi den 5 juli. Inför detta har jag verkligen förberett mig och mina närmast sörjande rejält. Jag har följt hela den hittillska turnen slaviskt och har även checkat alla spelningslistor så här långt. Av dessa har jag kramat ur essensen av det som kan komma att spelas på Ullevi. Dessa sånger har sedan bränts ner på skiva och delats ut till dem som är i mitt sällskap så att de kan förbereda sig på ett bra sätt. Bland det viktigaste på en konsert är ju igenkänningsfaktorn av det som spelas och därför offrar jag mycken tid på att mina medresenärer ska ha möjligheten att kunna hojta med i det mesta som Bossen spelar där och då. Dock har han hittills på turnen spelat närmare 100 olika låtar så jag har fått chansa en smula. Jag önskar bara ibland att jag kunde vara lika seriös på områden som skulle kunna uppfattas som viktiga...

Saxat ur Wikipedia:

"Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap (ex datornörd, biologinörd eller schacknörd) men ordet är flexibelt och exempelvis kan man ersätta audiofil med ljudnörd eller kalla den som gillar Counter-Strike för cs-nörd.
Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer.
I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt.[1] Ett par typiska nördar är Simpsons-karaktärerna Professor Frink och Jeff Albertson.

Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. [2]

Nördar har ibland framställts positivt i populärkultur, bland annat i filmerna Revenge of the Nerds och i dokusåpor som Beauty and the Geek, Supernördarna och FC Z."


Således är jag en finnig, mager, glasögonprydd, illa klädd och asocial tonåring... Konstigt, det där, eftersom jag känner mig som en lätt släthyad, lönnfet, glasögonlös, relativt välklädd 32-åring med fru och barn...

Min skäggväxt håller sig dock fortfarande på tonårsnivå när det gäller avdelningen mopedmustasch...

Mot rakhyveln!

Detta har hänt.

Tänk festiviteter, tänk folkfest, tänk Gisledagarna, tänk vad mycket meningsfullt man kunde ha fyllt sin tid med istället för det meningslösa fyllandet det blev att man hängav sig åt i stället. Tänk att hotellet fortfarande är och ser ut likadant som för 10 år sedan. Tänk att det har gått fem år sedan man senast besökte denna venue. Tänk att det ändå är samma klientel som fyller Gveds gator och sig själva varje år denna helg. Tänk att man kan ta en pojke ur Gved men inte Gved ur en pojke. Tänk vad skönt det är ändå att vissa saker är konstanta... Jag menar det verkligen.

Det enda som är aningen tragiskt är ju att trots den väg livet har valt för en ändå med lätthet kan få en att återgå till ens ungdoms beteenden så lätt. Det måste vara miljön och befolkningen omkring en som på något sätt rycker en tillbaka till svunna tider. Gisledagarna är som en tidsmaskin fast med en funktion som gör att människorna man träffar under resan ändå drabbats av rynkor, gubbhäng och andra ålderskrämpor. Emellertid är begäret efter sprit är lika glupskt som en nyfödd kalvs hunger efter Rosas mjölkstinna spenar...

Det är som om tiden stått stilla och jag kan ge mig farao på att man vid vissa möten denna helg fortsatte precis på den meningen man senast kanske ej han färdigställa innan man bryskt blev avbrutna. I fem år.

Jag var lite skeptisk när jag i söndags lätt bakrusig genomgick lördagkvällens begivenheter. Nu känner jag mig plötsligt stärkt igen och jag vet att jag i framtiden återigen kommer att unna mig en tripp bakåt i tiden.

Rosa, I´m coming...