Ernst

Då har min högröda ansiktsfärg återgått till sin normala, ganska värdiga, blekgråa kulör. Även väggens bubblor har återgått till att förena sig med den vägg de en gång så irriterande försökte frigöra sig ifrån. Tydligen är det på det viset att jag varje gång vid renovering reagerar precis likadant som nu och blir precis lika överraskad av bubblorna i väggarna. Detta lät Stor-A berätta när jag lugnat mig lite. Naturligtvis hade hon rätt och jag ser redan nu fram emot att bli lika chockad, överraskad och misslynt nästa gång det sker...

Just nu känner jag mig lite mer Ernst faktiskt. Dock, måste det väl erkännas, har mitt hår ej grånat, jag har ej heller blivit två meter lång och jag har framförallt inte myntat något vackert (som exempelvis "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"). Däremot har jag stänkt färg i håret, stått på en pall av björk och dessutom har jag svurit som en borstbindare.

Dock, sammantaget, känner jag mig ganska nöjd med arbetet denna helg och det är nästan så att jag ser fram emot nästa projekts ilska, angst och den högröda kulören i mitt ansikte. Tills dess ska jag också mynta något Ernstigt som jag sedan kan stoltsera med i detta forum.

Nu en kväll med Lill-A.

(Stor-A ska bli fnissig och yla singstar några gator bort.)

Oernst

Nu är det spacklat och putsat. Maskeringstejpen är uppe och taklisterna är målade. Det första lagret av färg på väggen har strukits på och simultant har även jag iklätt mig en kulör, dock av det röda slaget. En kulör som bäst uppnås genom ilska, angst blandad med lika delar trötthet och irritation. Ett annat sätt att uppnå denna färg skall tydligen vara genom genering, vilket jag också kan bocka i på listan. Tapeterna har i och med färgpåstrykningen valt att icke hänga kvar på vissa punkter utan bubblar vackert ut här och var. Eller snarare, här och var hänger tapeten kvar...

Dock är jag ett uns hoppfull. Färgen har ännu inte hunnit torka riktigt och det brukar leda till obubblor, tack och lov. Blir så inte fallet kommer mitt hittillska arbete ersättas av ett helt nytt projekt som innefattar nedrivning av alla tapeter samt uppsättning av nya och eventuell påmålning på dessa. Gör om, gör rätt som det brukar heta.

Jag känner mig en smula bitter, om jag ska vara helt ärlig. Men som en gammal kollega en gång sade som tröst under en het debatt:
"-Din bitterhet klär dig..."

I efterhand tillåter jag mig konstatera att han hade rätt så nu tar jag på mig min vackra bitterhetskostym och mitt vackra rosenröda ansikte och unnar mig ett ihopbryt en liten stund, ackompanjerad av inbillade fanfarer i moll samt en kaffekokares kärleksfulla bubblande...

Bubblande var ordet...

Renovering

När man köper ett hus för dyra pengar så finnes det ändå, tyckes det mig, alltid grejer att fixa med. Denna gång är det sovrummet som ska få sig en körare. Kontentan av detta är ju dessvärre att jag under renoveringens gång ej har mitt sovrum disponibelt, vilket ju är olyckligt med tanke på att jag med stor sannolikhet behöver rejält med nattsömn för att orka driva detta projekt framåt. Förhoppningen är ju dock att jag framledes ska kunna erhålla mången korn av John Blunds sand framöver även om den de närmsta dagarna mestadels kommer att bestå av damm, skapad av torrt spackel och gammal tapet... Dock känner man sig, efter uträttat arbete (bra som dåligt), som lite mer maskulin, lite mer hårig, lite mer karlakarl, lite mer macho, ja lite mer Ernst Kirchsteiger helt enkelt.

Nu till spackelspaden.

Lunch

På jobbet har vi lunchrast. Den utspelar sig mellan 12.00 och 13.00. Vi kan via stämpling bestämma om den är en halvtimme lång eller en timme. Vad som är intressant gällande starttiden är att folk smyger iväg tidigare och tidigare för att hinna först till mikrovågsugnarna. Mikrolunch skulle man kunna kalla den tiden, alltså den korta tiden innan den egentliga lunchrasten påbörjats, som åtgår för att värma upp sin lunch. Produktionssidan av företaget påbörjar sin lunch kl 12.15. På grund av mikrolunchens införande behöver ju också de gå ifrån innan lunchen för att värma sin mat vilket då kan kollidera med den kvarten som var "vår kvart" från början. Nu når vi ett dilemma. För att hinna värma sin lunch måste man alltså påbörja lunchen innan den börjat annars löper man risk att inte hinna avsluta den förräns efter den tagit slut.

Spännande. Lasagnen var väldigt god iallafall. Och varm.

Brax 2.0

Den som vill veta mer om braxen kan ju tråla vidare med nätets hjälp i något annat vatten... (ber om ursäkt för den)
Lustigt är ju att braxen genom åldersstigning går från silvrig till lite mer gyllenbrun nyans i fjällen. Människans färgskiftningar gällande hår är ju lite tvärtom även om Glenn Hysén var väldigt ung när han grånades. Fast han har ju aldrig skiftat tillbaka och torde således kanske inte ens räknas... Å andra sidan blev han ju makrill när han återvände till Allsvenskan och det räcker kanske gott i alla fall.

Nu natten.

Brax

Braxen (Abramis brama) är en sötvattensfisk som ingår i gruppen karp.
Braxen har hög kroppsform och hoppressade sidor. Unga braxar är silvriga på sidorna, äldre gyllenbruna. Braxen kännetecknas av dess mörka fenor. Braxen kan bli upp till 80 cm och väga över 9 kilo, men blir sällan över 2-3 kilo. Braxen kan bli upp till 30 år. Braxen är allmänt förekommande i södra Sverige och räknas inte till bra matfisk, detta eftersom den har liten ätlig del och dessutom sägs lukt och smaka illa. Braxen kastar stundom upp braxengräs på land. Info hämtad på susning.nu

Vardagsmorgon

05:45 drar mobilen igång vad jag en gång ansåg vara en ganska mjuk och harmonisk melodislinga vilken skulle giva mig kraft för resterande timmar av dagen via ett mjukt uppvaknande. Känslan av vad örat uppfattar är dock väldigt paradoxal mot vad själva tanken med signalvalet var. Uppvaknandet, kan jag tänka mig, skulle kunna liknas vid att få en kall brax stillsamt applicerad mot sin kind i pisksnärtar av varierad hastighet. Varje morgon så vaknar jag och skådar in i mobilens display och försöker förstå vad man ska göra för att få bort oljudet. Skulle jag få se mitt sömndruckna anletes uttryck på film eller bild någon gång skulle jag för alltid förneka min egen existens. "-Nähädu, det där kan inte vara jag..."
Dock reser jag mig med en spänst och vigör som förvånar även mig själv och tittar avundsamt på flickorna som får ligga kvar och sova en stund till tills dess att Lill-A beslutar sig för att ta morgon då i regel till Stor-A:s stora förtret...
Klädvalet för mig består i regel av vad som hänger på tvättlinan eftersom tanken på förberedelser kvällen innan, då medelst framläggning av plagg, ej existerar i mitt lätt lata/korkade sinne.
Någonting tar alldeles för lång tid varje morgon vilket gör att jag lätt paniskt får förflytta mig till tågstationen för att inte missa tåget till mitt arbete. Väl på tåget njuter jag av att läsa en god bok i godan ro till SJ:s stabila tuffande. I regel är jag dock för trött vid den tiden för att kunna registrera de ord jag läser i boken vilket föranleder en repetition av lästa sidor på hemresan om eftermidagen. Dock, vid pendlande är sysselsättning A och O...