Ernst

Då har min högröda ansiktsfärg återgått till sin normala, ganska värdiga, blekgråa kulör. Även väggens bubblor har återgått till att förena sig med den vägg de en gång så irriterande försökte frigöra sig ifrån. Tydligen är det på det viset att jag varje gång vid renovering reagerar precis likadant som nu och blir precis lika överraskad av bubblorna i väggarna. Detta lät Stor-A berätta när jag lugnat mig lite. Naturligtvis hade hon rätt och jag ser redan nu fram emot att bli lika chockad, överraskad och misslynt nästa gång det sker...

Just nu känner jag mig lite mer Ernst faktiskt. Dock, måste det väl erkännas, har mitt hår ej grånat, jag har ej heller blivit två meter lång och jag har framförallt inte myntat något vackert (som exempelvis "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"). Däremot har jag stänkt färg i håret, stått på en pall av björk och dessutom har jag svurit som en borstbindare.

Dock, sammantaget, känner jag mig ganska nöjd med arbetet denna helg och det är nästan så att jag ser fram emot nästa projekts ilska, angst och den högröda kulören i mitt ansikte. Tills dess ska jag också mynta något Ernstigt som jag sedan kan stoltsera med i detta forum.

Nu en kväll med Lill-A.

(Stor-A ska bli fnissig och yla singstar några gator bort.)