Oernst

Nu är det spacklat och putsat. Maskeringstejpen är uppe och taklisterna är målade. Det första lagret av färg på väggen har strukits på och simultant har även jag iklätt mig en kulör, dock av det röda slaget. En kulör som bäst uppnås genom ilska, angst blandad med lika delar trötthet och irritation. Ett annat sätt att uppnå denna färg skall tydligen vara genom genering, vilket jag också kan bocka i på listan. Tapeterna har i och med färgpåstrykningen valt att icke hänga kvar på vissa punkter utan bubblar vackert ut här och var. Eller snarare, här och var hänger tapeten kvar...

Dock är jag ett uns hoppfull. Färgen har ännu inte hunnit torka riktigt och det brukar leda till obubblor, tack och lov. Blir så inte fallet kommer mitt hittillska arbete ersättas av ett helt nytt projekt som innefattar nedrivning av alla tapeter samt uppsättning av nya och eventuell påmålning på dessa. Gör om, gör rätt som det brukar heta.

Jag känner mig en smula bitter, om jag ska vara helt ärlig. Men som en gammal kollega en gång sade som tröst under en het debatt:
"-Din bitterhet klär dig..."

I efterhand tillåter jag mig konstatera att han hade rätt så nu tar jag på mig min vackra bitterhetskostym och mitt vackra rosenröda ansikte och unnar mig ett ihopbryt en liten stund, ackompanjerad av inbillade fanfarer i moll samt en kaffekokares kärleksfulla bubblande...

Bubblande var ordet...