Jag har förskaffat mig ett stycke driver. Det är den tiden på året när man känner att förnedringen har pågått allt för länge och man griper an minsta halmstrå för att uppnå någon form av upprättelse (dessutom pågår ju diverse realisationer på butikerna ute i landet). Självklart kommer mitt nya inköp till största delen leda till än fler bortslagna bollar. Än fler hopplösa lägen att ta sig ur. Än fler mumlingar av invektiv och/eller ord av könslig art. Men det där är petitesser, saker jag är van vid. Skillnaden är ju den att jag kommer att slå längre in i skogen. Längre ut i ruffen. Plötsligt kommer förnedringen förhoppningsvis bestå enkom av den dåliga precisionen i slagen och förhoppningen är ju att jag med något hugg ska kunna nå längre, eller åtminstone lika långt som de plågade, närmast sörjande som brukar visa så stort tålamod med mig på banorna.
Någon som vill sörja med mig på söndag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar