Form.

Jag är i form. 36p i söndags följt av 17p idag (9hål). Det känns konstigt. Jag tar ofta rätt beslut, slår fina drivar och inspel och puttar hyggligt (även om en del birdielägen resulterar i par, vilket i sig ändock är en framgång.

Jag har kanske äntligen höjt min högstanivå till en aning bättre eller så är det bara så att jag har blivit jämnare. Det sistnämnda känns dock mindre troligt med tanke på att jag fortfarande har kvar världens kanske lägsta lägstanivå...

Jag vet ingen annan som med sådan beslutsamhet och ackuratess kan misslyckas så kapitalt som jag själv kan. När jag går ner i mina svackor så är det ett ohyggligt mörker och spelet golf är långt, långt borta.

Idag, betänk då min inledningsmening på detta inlägg, så inledde jag hål 3 på vad vi i Vmo kallar Berget (hål 19-27) med att skicka en drive rakt ner i en bunker (det må vara hänt och är acceptabelt). Bunkerslaget valde jag att i det närmaste inte träffa bollen men fick ur den ändå. (Acceptabelt även det. Vad som inte är acceptabelt är att stå med öppen mun i motvind efter ett bunkerslag och inhalera gruskorn för glatta livet). Tredjeslaget valde jag med kraft att skicka ut till skogs och placera dikt mot en stubbe (Oerhört oacceptabelt). Fjärdeslaget valde jag att slå på mig själv. (Osannolikt oacceptabelt). Det följande sjundeslaget placerades dock ute på fairway.(acceptabelt) Åttondeslaget duffades och placerades 50m längre fram i semiruff istället för planerade 100m och på green (Pust...). Niondeslaget missade green och rullade ner för en backe. Tiondeslaget ställdes in...

Jag ÄR i form. Ibland.