Redogörelse gällande Springsteen

Denna redogörelse är främst för min egen skull. Orkar du så läser du annars kan du skippa den då den enkom kommer att beröra Springsteen-föreställningen i lördags:

1. Night. En liten godisbit fron Born to run som jag upptäckte först efter att ha kikat genom DVD:n Live from Barcelona. En brännig öppning där Big Man får brassa igång blåset direkt. En härlig och tempostark inledning. Textraden "And the boss man´s giving you hell" är en aning missvisande... Minst sagt.

2. No surrender. En av mina absoluta favoriter. Har spelat den vansinnigt mycket det senaste halvåret. Nu fick jag min belöning. Fantastisk låt, fantastiskt framförande.
Jag hade kunnat gå hem nöjd efter denna. Jag är dock glad att jag stannade.

3. Lonesome day. Habil rökare utan något speciellt i sig egentligen. Förutom då närmare 120000 armar simultant sträckta mot himlen i Yeah:et som följer textraden "It´s all right" Fantastisk inramning på ok låt.

4. Hungry heart. Trallvänlig som få. Egentligen inte någon favorit men när publiken själva sjunger vers ett och första refrängen utan intrång från Bossen själv så att Ullevi vibrerar förstår jag äntligen storheten i denna egentliga bagatell till låt. Otroligt maffigt att få uppleva.

5. Summertime blues. Överraskande. Mer rolig än bra men det Bossen rör vid tenderar att vid dessa tillfällen bli guld. "Ain´t no cure for the Summertime Bruce" om jag tillåter mig att travestera en smula.

6. The promised land. Herregud, vilken låt. Herregud, vilket tryck. Munspelet är framme och få trakterar det lika väl som Bossen. Man börjar lätt att undra lite vad som pågår på stadion. "Blow away the dreams that tear you apart"

7. Backstreets. Storvulen, svulstig och mäktig. Jungleland från samma platta hade dock varit att föredra. Kul ändå att ha fått höra en klassiker framföras.

8. Roulette. Raritet med bra tryck som gärna hade fått ersättas av något annat. En av två tillfällen under konserten då jag får hämta andan en smula.

9. Darkness on the edge of town. Så mycket bättre på plats än på skiva. Grymt kraftfull och jag skulle inte velat vara utan den.

10. Janey don´t you lose heart. Utskälld av kritikerna men jag gillar den lite dansbandsdoftande låten mer ju mer jag tänker på den. Den kommer följa mig ett tag nu. Dock gjorde den inte något för att höja trycket på Ullevi.

11. Waiting on a sunny day. Allsång blir inte maffigare än så här. Makalös publik under denna fantastiska live-upplevelse. Jag önskar att fler människor hade fått uppleva detta spektakel.

12. Working on the highway. Mer rolig än bra. Dock verkar Bossen finna den rolig att framföra så, vaffan, jag står lätt ut. Hade dock föredragit Cadillac Ranch när vi ändå var inne och sniffade rejält på raggarrocken. Emellertid en rätt härlig bagatell i alla fall.

13. Because the night. Ojojoj. Vilken låt detta är ändå. Kan inte begripa varför Bossen en gång gav bort den när han själv fulländar den tillsammans med E-street.

14. She´s the one. Framdriven av Mighty Max och är en låt jag på förhand gärna ville få höra. Boss hör bön.

15. Living in the future. En av favoriterna från senaste plattan. Doftar 10th Avenue rejält men det är en god doft. Jag nosar ivrigt.

16. Marys place. Var min nummer ett efter 2003-spelningarna. Otroligt framförande av en låt som bara växer och växer under framförandet och avslutas helt makalöst. "Turn it up, turn it up, turn it up..." Minst lika bra detta året. Jag ville inte att den skulle ta slut.

17. I´m on fire. Ljuvlig låt som jag inte ens hoppades på att få höra. Klanderfritt framförande som kommer att få mig att spela den mången gång framöver. Ljuvlig.

18. Drive all night. En raritet som jag dessvärre inte var särskilt bekant med. Vackert framförande dock såväl före kisspausen som efter.

19. The rising. Fan så mäktig på plats. Så mycket mer kraftfull live än på skiva och då är den rätt muskulös redan från början. Har smugit sig till att bli en lite smygfavvis jag gärna upplever igen.

20. Last to die. Stabil tempolåt som mest känns som att bandet framför för sin egen skull. Inledningen på låten är dock riktigt vass.

21. Long walk home. Med några år fler på nacken hade denna låt räknats som en av klassikerna. Bästa låten från senaste skivan med en allsångsrefräng av rang. Little Steven tar god plats vid micken och driver låten framåt mot slutet. Oemotståndlig låt.

22. Badlands. Det finns inte ord för att beskriva denna. Man går liksom utanför sin egen kropp och blir ett med låten. Svenska språket är inte tillräckligt välutvecklat för att kunna ge ord till detta. Dittills det mäktigaste jag upplevt på en konsertarena.

23. Girls in their summer clothes. Vilken låt, vilket sound, vilken melodi. Som jag sagt om många gamla låtar. "-Sådana här låtar görs inte längre..." Bossen gör dem trots det...

24. Thunder road. Jag ryser bara jag tänker på den. Jag rös till den i bilen hem dagen efter. Jag rös fan av mitt eget framförande ikväll under nattningen av Lill-a. Kvällens absoluta höjdpunkt. Fan vet om denna inte är på väg förbi Born to run som världens bästa låt. "It´s a town full of losers and we´re pulling outta here to win"

25. Born to run. Nja, inte förbi men jämsides. Större än livet-upplevelse. Som med Badlands, vi har ett för outvecklat språk för att göra denna rättvisa.

26. Bobby Jean. Boss hör bön. Den drabbar en våldsamt och är en sådan makalöst bra live-låt att jag är inte klok.

27. American Land. Vilket röj. För oss som gillar lite folkrock-anslag i musik var den ju en ljuvlig upplevelse. En låt så bra att man skulle kunna tro att den funnits lika länge som Summertime Blues och var lika välkänd. Hade varit en fullt värdig avslutning om inte...

28. Twist and shout. Jag trodde aldrig att Bossen skulle reprisera avslutningen från -85 och -03. Jag är evigt tacksam för att ha blivit motbevisad. Vilken briljant avslutning på vad som blev den bästa konsert jag någonsin sett och förmodligen kommer att se...