Nu är det snart dags för våndan igen. Den ständigt pågående oron och illamåendet som aldrig, under dessa specifika dagar, ger med sig. Jag vet redan med mig att jag lagom till nationalsången kommer att ha brusat upp och sågat Lagerbäcks startelva på vissa punkter. Jag minns speciellt Andreas Jacobsson som fick spela mittback i stället för skadade Patrik Andersson i Japan VM:s öppningsmatch. Herregud vilken salva som utdelades hemma i TV-soffan innan det visade sig att han var kanske mästerskapets bästa svenska spelare och given i elvan kommande år. Niklas Alexanderssons medverkan i samma VM-match kritiserades också svårt av en övertänd Timp i soffan men slutade med att Alex dunkade in en vänster bakom Seaman i England i samma match och kvitterade till 1-1. Tänk vad härligt fel man hade... Tänk vad härligt illa man mådde...
Detta är den enda gången i livet när man med glädje emotser fysiskt illamående, psykiskt lidande och ständig besvikelse eftersom "det såg ju så bra ut" innan Sveriges hjältar ännu en gång åker ur i kvarten efter förlängning eller efter straffar.
Fan också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja fyfaan så obehagligt det ska bli. Kommer inte missa en sekund.
Välkommen till Jkpg för storbildstv och pilsener den där lördagen.
Anonym här också då det inte var många minuter sedan jag nämnde vissa tuffa namn i ett annat inlägg
Skicka en kommentar