Jag är stark. Jag har kommit ut ur den prestigefyllda pretto-garderoben och törs erkänna vad jag gillar. Kanske är det ett sista utvecklingsstadium i min annalkande färdigblomstrande blomma av arrogans som gör sig påmind då jag med emfas kan klarlägga att jag gillar saker som många skulle finna det pinsamt/beklämmande att gilla. Se:
"-Är det inte klokt?" som den gode PB skulle ha sagt...
Dessutom tycker jag ohyggligt mycket om Shooting star med Amy Diamond och Always have, always will med Ace of Base. Jag gillar att, tillsammans med min far, lösa Melodikrysset i P4 om lördagsmorgnar när tillfälle ges.
Uppföljning och utveckling av detta outande kan komma i framtiden. Utveckling endast i den mån att jag skulle komma att anse att ovanstående omtycke kan anses vara en sund väg att vandra i sin utveckling.
I övrigt är jag mig lik. Kanske ser du dock på mig med nya ögon? I så fall:
Tänk Timpen, tänk Tom Bergeron...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gillar också Bergeron och Phil.
Bergeron bara för att han är så äckligt självgod och patetiskt dålig. Det blir bra på något konstigt sätt.
PB
Skicka en kommentar