* Man mår ju bra, bortsett från vissa fysiska åkommor av hittillsk odefinierbar art.
* Familjen är trött men lycklig och mår bra.
* Jobbet går utmärkt.
* Värmepumpen ger önskad effekt avseende komfort.
* Jag har äntligen hittat en julskiva som jag kan stå ut med. En egenmix.
* Zlatan går bra i Inter.
* Arsenal slår topplagen.
* Packet ska snart släppa nytt.
* Bossen släpper nytt i januari.
* Lundell-spelning hägrar framåt februari.
* Festkväll med vännerna nyligen och snart ännu en.
* Jag har återigen funnit tid och lust att spela PS2. GTA Vice City Stories.
* Böckerna jag maler är bra.
* The dark knight, Iron Man ska snart hyras och ses.
* Juletider innebär omtittning av den fantastiska må-bra-rullen Love Actually
* Räntemånadens ekonomiska helvete klarades återigen av bra.
* Julledig i tre veckor.
För att citera lill-a: It´s allright, it´s allright, it´s all right. Yeah!
onsdag 10 december 2008
torsdag 16 oktober 2008
Sentimental.
På lördag så upplever en vän den största dagen han hittills upplevt. Igår upplevde en annan vän något ännu större.
Jag har haft ynnesten att uppleva båda. Välkomna in i klubben, pojkar. Nu ser jag bara fram emot att ni byter storhetsaktiviteter med varandra de närmast kommande åren.
Prima liv väntar pojkar. Tro mig. Jag må vara yngst av oss men i detta fallet är det jag som är farfar. Gratulationer av högsta rang till er båda.
Jag har haft ynnesten att uppleva båda. Välkomna in i klubben, pojkar. Nu ser jag bara fram emot att ni byter storhetsaktiviteter med varandra de närmast kommande åren.
Prima liv väntar pojkar. Tro mig. Jag må vara yngst av oss men i detta fallet är det jag som är farfar. Gratulationer av högsta rang till er båda.
onsdag 24 september 2008
Plättlaggen.
Uti laggen ligger plättarna nu
vi ska äta dom med sylt, kära du
mera smör i laggen, spisen är het
snurra på med vispen, tjockare smet
den får inte vara klibbig och tunn
för se plättar ska smälta som smör i mun
Lite sylt och en plätt är en furstlig rätt
man vill aldrig mer ha fläskkotlett
Jag vill inte ha fisk, nej det är ingen risk
jag tittar aldrig åt en pastej
någon lax eller så, vill jag ej smaka på
ty plättar duger ju blott åt mej
Mera ved på vår fyr, vad det bolmar och yr
Är bordet dukat med glas och fat?
Skrik åt ungarna nu, att dom skyndar sig nu för snart serveras det riktig mat
Uti laggen...
Ingen vet vad din smet blandas med för hemlighet
Pröva i laggarna, fyll de små maggarna
Plätt på plätt, rätt och slätt sätter sprätt på något sätt
Ta ett råd kära du, stick i väg redan nu skaffa en plättlagg till din fru.
Pröva i laggarna, fyll de små maggarna
Plätt på plätt, rätt och slätt sätter sprätt på något sätt
Ta ett råd kära du, stick i väg redan nu skaffa en plättlagg till din fru.
Uti laggen...
Uti laggen...
Sådana häringa låtar görs inte längre.
Ett stycke svensk kulturhistoria.
Vila i frid Thore...
vi ska äta dom med sylt, kära du
mera smör i laggen, spisen är het
snurra på med vispen, tjockare smet
den får inte vara klibbig och tunn
för se plättar ska smälta som smör i mun
Lite sylt och en plätt är en furstlig rätt
man vill aldrig mer ha fläskkotlett
Jag vill inte ha fisk, nej det är ingen risk
jag tittar aldrig åt en pastej
någon lax eller så, vill jag ej smaka på
ty plättar duger ju blott åt mej
Mera ved på vår fyr, vad det bolmar och yr
Är bordet dukat med glas och fat?
Skrik åt ungarna nu, att dom skyndar sig nu för snart serveras det riktig mat
Uti laggen...
Ingen vet vad din smet blandas med för hemlighet
Pröva i laggarna, fyll de små maggarna
Plätt på plätt, rätt och slätt sätter sprätt på något sätt
Ta ett råd kära du, stick i väg redan nu skaffa en plättlagg till din fru.
Pröva i laggarna, fyll de små maggarna
Plätt på plätt, rätt och slätt sätter sprätt på något sätt
Ta ett råd kära du, stick i väg redan nu skaffa en plättlagg till din fru.
Uti laggen...
Uti laggen...
Sådana häringa låtar görs inte längre.
Ett stycke svensk kulturhistoria.
Vila i frid Thore...
torsdag 11 september 2008
Huggepinne 2.0
Huggepinnen var bra. 37p på Lidhems GK i eftermiddags. Äntligen en liten sänkning efter en säsong full av höjningar. Dock törs jag icke längre utbrista att jag är i form längre eftersom det är ett tillstånd som torde vara ihållande minst två ronder och kanske mer därtill. Vi får se efter nästa rond, när nu den månde bliva.
Nu sömn blandad med smärtuppvakningar åsamkade av rotfylld tand. En trevlig upplevelse, det där med rotfyllning, som man tydligen måste göra när tanden blivit blåaktig och ond och har blivit lagad men har klyvts efter det och blivit lagad igen och har gått sönder dagen efter det igen. Jag har denna sommaren känt mig som en inkarnation av Dustin Hoffmans tandtorterade rollfigur i Maratonmannen. I övrigt inga liknelser. Men jag får ändå ta tillfället i akt och jubla åt den nya tandvårdsreformen som ger en 50% rabatt på summorna som överstiger 3000kr. Det känns riktigt bra att ha kunnat nå upp till den nivån att man plötsligt sparar pengar på att lägga massor av pengar på tandvård. Det är ju detta skatteåtebäringen går till. Skatten är således ett nollsummespel där undertecknad får jubla en liten stund innan han får skänka tillbaka degen till the Man...
Fast jag kommer ju få en glänsande ny kindtand som jag med ett lätt kindtillbakadrag kan visa upp för en imponerad allmänhet...
Nu sömn blandad med smärtuppvakningar åsamkade av rotfylld tand. En trevlig upplevelse, det där med rotfyllning, som man tydligen måste göra när tanden blivit blåaktig och ond och har blivit lagad men har klyvts efter det och blivit lagad igen och har gått sönder dagen efter det igen. Jag har denna sommaren känt mig som en inkarnation av Dustin Hoffmans tandtorterade rollfigur i Maratonmannen. I övrigt inga liknelser. Men jag får ändå ta tillfället i akt och jubla åt den nya tandvårdsreformen som ger en 50% rabatt på summorna som överstiger 3000kr. Det känns riktigt bra att ha kunnat nå upp till den nivån att man plötsligt sparar pengar på att lägga massor av pengar på tandvård. Det är ju detta skatteåtebäringen går till. Skatten är således ett nollsummespel där undertecknad får jubla en liten stund innan han får skänka tillbaka degen till the Man...
Fast jag kommer ju få en glänsande ny kindtand som jag med ett lätt kindtillbakadrag kan visa upp för en imponerad allmänhet...
måndag 8 september 2008
Huggepinne.
Jag har förskaffat mig ett stycke driver. Det är den tiden på året när man känner att förnedringen har pågått allt för länge och man griper an minsta halmstrå för att uppnå någon form av upprättelse (dessutom pågår ju diverse realisationer på butikerna ute i landet). Självklart kommer mitt nya inköp till största delen leda till än fler bortslagna bollar. Än fler hopplösa lägen att ta sig ur. Än fler mumlingar av invektiv och/eller ord av könslig art. Men det där är petitesser, saker jag är van vid. Skillnaden är ju den att jag kommer att slå längre in i skogen. Längre ut i ruffen. Plötsligt kommer förnedringen förhoppningsvis bestå enkom av den dåliga precisionen i slagen och förhoppningen är ju att jag med något hugg ska kunna nå längre, eller åtminstone lika långt som de plågade, närmast sörjande som brukar visa så stort tålamod med mig på banorna.
Någon som vill sörja med mig på söndag?
onsdag 27 augusti 2008
Språkförbistring.
Saxat ur korrespondens min jobbkorrespondens med Norge:
Timpen skriver till proj.ledare:
Treskuff för galgar. Plåtsidor som popnitas samman och skruvas i träbotten. Avdelare som tidigare. Godkänd?
Yogamatter. Ungefärlig lösning. Godkänd?
Med vänliga hälsningar
Timpen
Projledare svarar:
Kunden har lovt å ringe meg i morgen, så du får svar da.
Hva betyr : Ungefärlig lösning ?
Er det lik som dangerous for children?
Timpen skrattar gott åt språkförbistring. Förstår sedan det logiska i det annars ologiska antagandet att Ungefärlig lösning=Dangerous for children.
Unge som i unge/barn. Färlig som i farlig. Ungefärlig som i farlig för barn...
Jag har roligt trots förbistring...
Timpen skriver till proj.ledare:
Treskuff för galgar. Plåtsidor som popnitas samman och skruvas i träbotten. Avdelare som tidigare. Godkänd?
Yogamatter. Ungefärlig lösning. Godkänd?
Med vänliga hälsningar
Timpen
Projledare svarar:
Kunden har lovt å ringe meg i morgen, så du får svar da.
Hva betyr : Ungefärlig lösning ?
Er det lik som dangerous for children?
Timpen skrattar gott åt språkförbistring. Förstår sedan det logiska i det annars ologiska antagandet att Ungefärlig lösning=Dangerous for children.
Unge som i unge/barn. Färlig som i farlig. Ungefärlig som i farlig för barn...
Jag har roligt trots förbistring...
måndag 25 augusti 2008
Tuffa namn.
Det finns otroligt tuffa namn i filmens värld. Smaka på följande:
Wes Mantooth
Jack Horner
Björn Hson Larsson
Ricky Bobby
Harry the Hatchet
Chazz Michael Michaels
Ernst Stavro Blofeld
Pussy Galore
Wade Gustafson
Franky Four Fingers
Johnny Roastbeef
Jimmy Two-Times
Lester Diamond
Barry the Babtist
Honey Ryder
Wall Enberg
Ken Karlson
Reed Rothchild
Jag får fundera ut fler... och tuffare.
Wes Mantooth
Jack Horner
Björn Hson Larsson
Ricky Bobby
Harry the Hatchet
Chazz Michael Michaels
Ernst Stavro Blofeld
Pussy Galore
Wade Gustafson
Franky Four Fingers
Johnny Roastbeef
Jimmy Two-Times
Lester Diamond
Barry the Babtist
Honey Ryder
Wall Enberg
Ken Karlson
Reed Rothchild
Jag får fundera ut fler... och tuffare.
tisdag 19 augusti 2008
måndag 28 juli 2008
Maiden.
Hårdrocksfarbröderna underhöll verkligen. En trevlig tillställning med ganska klämmig spelningslista. Publiken var väldigt bra och vrålade nästan löjligt mycket varpå Dickinson återigen förklarade sin kärlek till svenskarna och deras konsertattityd. Jag tycker dock att det blir lite fånigt när man som band rumpslickar en hel stadion via verbala utläggningar när man i slutändan ändå inte bjuder på något extra än det ordinarie setet. Kanske är jag en smula kräsen numera sedan jag bevittnade Bossens framträdande en lördag för några veckor sedan. Dock med rätta...
Dock:
* Hallowed be thy name är fortfarande världens bästa hårdrockslåt
* Iron Maiden är i sin punkighet en ljuvlig uppenbarelse
* Säga vad man vill om Aces High och 2 minutes to midnight men det är
med Revelations och framförallt The trooper som konserten verkligen sparkar igång.
* Fear of the dark är överskattad som låt men ack så pampig att uppleva med sådan yster allsångspublik.
Nu har jag sett dessa gubbar tre gånger, 1986, 2005 och 2008. Jag har svårt att se mig där igen. Det liksom räcker nu. Två nostalgispelningar är nog, hur bra de än må ha varit. För det har de.
Konsertådran har dock börjat pumpa rejält i kroppen på mig igen och jag ser fram emot nästa spelning, var, när och med vilken artist den nu kommer att bli. Är lite sugen på Lundells unplugged-spelningar till hösten.
Den som lever får se. Nu ska det blundas.
Dock:
* Hallowed be thy name är fortfarande världens bästa hårdrockslåt
* Iron Maiden är i sin punkighet en ljuvlig uppenbarelse
* Säga vad man vill om Aces High och 2 minutes to midnight men det är
med Revelations och framförallt The trooper som konserten verkligen sparkar igång.
* Fear of the dark är överskattad som låt men ack så pampig att uppleva med sådan yster allsångspublik.
Nu har jag sett dessa gubbar tre gånger, 1986, 2005 och 2008. Jag har svårt att se mig där igen. Det liksom räcker nu. Två nostalgispelningar är nog, hur bra de än må ha varit. För det har de.
Konsertådran har dock börjat pumpa rejält i kroppen på mig igen och jag ser fram emot nästa spelning, var, när och med vilken artist den nu kommer att bli. Är lite sugen på Lundells unplugged-spelningar till hösten.
Den som lever får se. Nu ska det blundas.
fredag 18 juli 2008
Outande.
Jag är stark. Jag har kommit ut ur den prestigefyllda pretto-garderoben och törs erkänna vad jag gillar. Kanske är det ett sista utvecklingsstadium i min annalkande färdigblomstrande blomma av arrogans som gör sig påmind då jag med emfas kan klarlägga att jag gillar saker som många skulle finna det pinsamt/beklämmande att gilla. Se:
"-Är det inte klokt?" som den gode PB skulle ha sagt...
Dessutom tycker jag ohyggligt mycket om Shooting star med Amy Diamond och Always have, always will med Ace of Base. Jag gillar att, tillsammans med min far, lösa Melodikrysset i P4 om lördagsmorgnar när tillfälle ges.
Uppföljning och utveckling av detta outande kan komma i framtiden. Utveckling endast i den mån att jag skulle komma att anse att ovanstående omtycke kan anses vara en sund väg att vandra i sin utveckling.
I övrigt är jag mig lik. Kanske ser du dock på mig med nya ögon? I så fall:
Tänk Timpen, tänk Tom Bergeron...
"-Är det inte klokt?" som den gode PB skulle ha sagt...
Dessutom tycker jag ohyggligt mycket om Shooting star med Amy Diamond och Always have, always will med Ace of Base. Jag gillar att, tillsammans med min far, lösa Melodikrysset i P4 om lördagsmorgnar när tillfälle ges.
Uppföljning och utveckling av detta outande kan komma i framtiden. Utveckling endast i den mån att jag skulle komma att anse att ovanstående omtycke kan anses vara en sund väg att vandra i sin utveckling.
I övrigt är jag mig lik. Kanske ser du dock på mig med nya ögon? I så fall:
Tänk Timpen, tänk Tom Bergeron...
onsdag 16 juli 2008
AISAB-open.
Jag bör för eder förtälja att jag, för andra året i rad, tog hem segern i denna fantastiskt ärofyllda och prestigeladdade tävling. Mina kombattanter, Callawayne och Bror, hängde på bra till en början men mot sista tredjedelen kom mitt ryck. (Eller snarare: kom deras tapp)
Det känns dock grymt trevligt att kunna fylla upp spritskåpet med årets buckla, en Dewards 12-årig blended. Mild och trivsam pokal som snart kommer att vara urdrucken. Undrar hur vi gör nästa år, om jag skulle vinna igen, då en tredje gången i rad-mästare brukar få sitt namn ingraverat och få behålla priset. Prisbehållningen är ju redan klar men graveringen blir tuff. Kanske en spritpenna duger? Höhö...
Tävlingen gick av stapeln på Tönnersjö. En bana som undertecknad inte har mycket till övers för dessvärre. Dock ser jag nog på skapelsen med en smula blidare ögon nu när den räknas som en vinstbana. Jag menar, det finns inte många banor som jag med gott samvete kan giva epitetet vinstbana...
Nu päs.
Det känns dock grymt trevligt att kunna fylla upp spritskåpet med årets buckla, en Dewards 12-årig blended. Mild och trivsam pokal som snart kommer att vara urdrucken. Undrar hur vi gör nästa år, om jag skulle vinna igen, då en tredje gången i rad-mästare brukar få sitt namn ingraverat och få behålla priset. Prisbehållningen är ju redan klar men graveringen blir tuff. Kanske en spritpenna duger? Höhö...
Tävlingen gick av stapeln på Tönnersjö. En bana som undertecknad inte har mycket till övers för dessvärre. Dock ser jag nog på skapelsen med en smula blidare ögon nu när den räknas som en vinstbana. Jag menar, det finns inte många banor som jag med gott samvete kan giva epitetet vinstbana...
Nu päs.
Gällande Hajen3.
Herregud så usel. Inte ens mitt minne kunde återberätta filmens uselhet. Det känns dock viktigt att förtälja att jag klarade en hel film i soffan, efter starttiden 21.00, utan att somna. Kanske är det en undermedveten handling eller en säkerhetskänsla som gör att jag vanligtvis somnar framför tv-sända filmer jag verkligen vill se. Säkerhetskänslan skulle således betyda att hjärnan sänder ut signalen: "-Sov gott, gosse lilla. Denna filmen är ändå så bra att du säkert kommer att hyra den i alla fall..."
Det är nog så. Dock duger inte den förklaringen när man somnar framför en EM-semifinal i fotboll...
tisdag 15 juli 2008
Semester.
Jag hade en text på gång gällande rubriken men skiter i den helt. Hajen 3 sänds snart på 6:an och jag ämnar unna mig att för andra gången i mitt liv se denna horribelt usla rulle. Uppföljare är nästan altid, som ju alltid stavas med två L, mycket sämre filmer än den första delen såvida vi inte talar om redan uttalade filmserier som exempelvis Ringen-trilogin eller Bourne-rullarna. Hajen, som tillhör en av mina favoritfilmer, borde aldrig fått yngla av sig. Ibland önskar jag att man i filmverkstäderna kunde låta sig nöjas med en del i en publiksuccé. Vad fan kan en haj göra mer än att simma och äta?
Nu mot underhållningen!
(eller heter det översläppningen då jag vet att det kommer att bli en tvärtomig underhållning?)
Försöker igen:
Nu mot översläppningen!
Nu mot underhållningen!
(eller heter det översläppningen då jag vet att det kommer att bli en tvärtomig underhållning?)
Försöker igen:
Nu mot översläppningen!
onsdag 9 juli 2008
Lite trams.
Nu ska det tramsas på en mycket låg nivå. Jag kommer framledes då och då att publicera löjliga men roliga registreringsskyltar som denna:
Eller lite mer tramsigt listiga ordvrängningar eller stavningar som denna:
Eller lite mer tramsigt listiga ordvrängningar eller stavningar som denna:
måndag 7 juli 2008
Redogörelse gällande Springsteen
Denna redogörelse är främst för min egen skull. Orkar du så läser du annars kan du skippa den då den enkom kommer att beröra Springsteen-föreställningen i lördags:
1. Night. En liten godisbit fron Born to run som jag upptäckte först efter att ha kikat genom DVD:n Live from Barcelona. En brännig öppning där Big Man får brassa igång blåset direkt. En härlig och tempostark inledning. Textraden "And the boss man´s giving you hell" är en aning missvisande... Minst sagt.
2. No surrender. En av mina absoluta favoriter. Har spelat den vansinnigt mycket det senaste halvåret. Nu fick jag min belöning. Fantastisk låt, fantastiskt framförande.
Jag hade kunnat gå hem nöjd efter denna. Jag är dock glad att jag stannade.
3. Lonesome day. Habil rökare utan något speciellt i sig egentligen. Förutom då närmare 120000 armar simultant sträckta mot himlen i Yeah:et som följer textraden "It´s all right" Fantastisk inramning på ok låt.
4. Hungry heart. Trallvänlig som få. Egentligen inte någon favorit men när publiken själva sjunger vers ett och första refrängen utan intrång från Bossen själv så att Ullevi vibrerar förstår jag äntligen storheten i denna egentliga bagatell till låt. Otroligt maffigt att få uppleva.
5. Summertime blues. Överraskande. Mer rolig än bra men det Bossen rör vid tenderar att vid dessa tillfällen bli guld. "Ain´t no cure for the Summertime Bruce" om jag tillåter mig att travestera en smula.
6. The promised land. Herregud, vilken låt. Herregud, vilket tryck. Munspelet är framme och få trakterar det lika väl som Bossen. Man börjar lätt att undra lite vad som pågår på stadion. "Blow away the dreams that tear you apart"
7. Backstreets. Storvulen, svulstig och mäktig. Jungleland från samma platta hade dock varit att föredra. Kul ändå att ha fått höra en klassiker framföras.
8. Roulette. Raritet med bra tryck som gärna hade fått ersättas av något annat. En av två tillfällen under konserten då jag får hämta andan en smula.
9. Darkness on the edge of town. Så mycket bättre på plats än på skiva. Grymt kraftfull och jag skulle inte velat vara utan den.
10. Janey don´t you lose heart. Utskälld av kritikerna men jag gillar den lite dansbandsdoftande låten mer ju mer jag tänker på den. Den kommer följa mig ett tag nu. Dock gjorde den inte något för att höja trycket på Ullevi.
11. Waiting on a sunny day. Allsång blir inte maffigare än så här. Makalös publik under denna fantastiska live-upplevelse. Jag önskar att fler människor hade fått uppleva detta spektakel.
12. Working on the highway. Mer rolig än bra. Dock verkar Bossen finna den rolig att framföra så, vaffan, jag står lätt ut. Hade dock föredragit Cadillac Ranch när vi ändå var inne och sniffade rejält på raggarrocken. Emellertid en rätt härlig bagatell i alla fall.
13. Because the night. Ojojoj. Vilken låt detta är ändå. Kan inte begripa varför Bossen en gång gav bort den när han själv fulländar den tillsammans med E-street.
14. She´s the one. Framdriven av Mighty Max och är en låt jag på förhand gärna ville få höra. Boss hör bön.
15. Living in the future. En av favoriterna från senaste plattan. Doftar 10th Avenue rejält men det är en god doft. Jag nosar ivrigt.
16. Marys place. Var min nummer ett efter 2003-spelningarna. Otroligt framförande av en låt som bara växer och växer under framförandet och avslutas helt makalöst. "Turn it up, turn it up, turn it up..." Minst lika bra detta året. Jag ville inte att den skulle ta slut.
17. I´m on fire. Ljuvlig låt som jag inte ens hoppades på att få höra. Klanderfritt framförande som kommer att få mig att spela den mången gång framöver. Ljuvlig.
18. Drive all night. En raritet som jag dessvärre inte var särskilt bekant med. Vackert framförande dock såväl före kisspausen som efter.
19. The rising. Fan så mäktig på plats. Så mycket mer kraftfull live än på skiva och då är den rätt muskulös redan från början. Har smugit sig till att bli en lite smygfavvis jag gärna upplever igen.
20. Last to die. Stabil tempolåt som mest känns som att bandet framför för sin egen skull. Inledningen på låten är dock riktigt vass.
21. Long walk home. Med några år fler på nacken hade denna låt räknats som en av klassikerna. Bästa låten från senaste skivan med en allsångsrefräng av rang. Little Steven tar god plats vid micken och driver låten framåt mot slutet. Oemotståndlig låt.
22. Badlands. Det finns inte ord för att beskriva denna. Man går liksom utanför sin egen kropp och blir ett med låten. Svenska språket är inte tillräckligt välutvecklat för att kunna ge ord till detta. Dittills det mäktigaste jag upplevt på en konsertarena.
23. Girls in their summer clothes. Vilken låt, vilket sound, vilken melodi. Som jag sagt om många gamla låtar. "-Sådana här låtar görs inte längre..." Bossen gör dem trots det...
24. Thunder road. Jag ryser bara jag tänker på den. Jag rös till den i bilen hem dagen efter. Jag rös fan av mitt eget framförande ikväll under nattningen av Lill-a. Kvällens absoluta höjdpunkt. Fan vet om denna inte är på väg förbi Born to run som världens bästa låt. "It´s a town full of losers and we´re pulling outta here to win"
25. Born to run. Nja, inte förbi men jämsides. Större än livet-upplevelse. Som med Badlands, vi har ett för outvecklat språk för att göra denna rättvisa.
26. Bobby Jean. Boss hör bön. Den drabbar en våldsamt och är en sådan makalöst bra live-låt att jag är inte klok.
27. American Land. Vilket röj. För oss som gillar lite folkrock-anslag i musik var den ju en ljuvlig upplevelse. En låt så bra att man skulle kunna tro att den funnits lika länge som Summertime Blues och var lika välkänd. Hade varit en fullt värdig avslutning om inte...
28. Twist and shout. Jag trodde aldrig att Bossen skulle reprisera avslutningen från -85 och -03. Jag är evigt tacksam för att ha blivit motbevisad. Vilken briljant avslutning på vad som blev den bästa konsert jag någonsin sett och förmodligen kommer att se...
1. Night. En liten godisbit fron Born to run som jag upptäckte först efter att ha kikat genom DVD:n Live from Barcelona. En brännig öppning där Big Man får brassa igång blåset direkt. En härlig och tempostark inledning. Textraden "And the boss man´s giving you hell" är en aning missvisande... Minst sagt.
2. No surrender. En av mina absoluta favoriter. Har spelat den vansinnigt mycket det senaste halvåret. Nu fick jag min belöning. Fantastisk låt, fantastiskt framförande.
Jag hade kunnat gå hem nöjd efter denna. Jag är dock glad att jag stannade.
3. Lonesome day. Habil rökare utan något speciellt i sig egentligen. Förutom då närmare 120000 armar simultant sträckta mot himlen i Yeah:et som följer textraden "It´s all right" Fantastisk inramning på ok låt.
4. Hungry heart. Trallvänlig som få. Egentligen inte någon favorit men när publiken själva sjunger vers ett och första refrängen utan intrång från Bossen själv så att Ullevi vibrerar förstår jag äntligen storheten i denna egentliga bagatell till låt. Otroligt maffigt att få uppleva.
5. Summertime blues. Överraskande. Mer rolig än bra men det Bossen rör vid tenderar att vid dessa tillfällen bli guld. "Ain´t no cure for the Summertime Bruce" om jag tillåter mig att travestera en smula.
6. The promised land. Herregud, vilken låt. Herregud, vilket tryck. Munspelet är framme och få trakterar det lika väl som Bossen. Man börjar lätt att undra lite vad som pågår på stadion. "Blow away the dreams that tear you apart"
7. Backstreets. Storvulen, svulstig och mäktig. Jungleland från samma platta hade dock varit att föredra. Kul ändå att ha fått höra en klassiker framföras.
8. Roulette. Raritet med bra tryck som gärna hade fått ersättas av något annat. En av två tillfällen under konserten då jag får hämta andan en smula.
9. Darkness on the edge of town. Så mycket bättre på plats än på skiva. Grymt kraftfull och jag skulle inte velat vara utan den.
10. Janey don´t you lose heart. Utskälld av kritikerna men jag gillar den lite dansbandsdoftande låten mer ju mer jag tänker på den. Den kommer följa mig ett tag nu. Dock gjorde den inte något för att höja trycket på Ullevi.
11. Waiting on a sunny day. Allsång blir inte maffigare än så här. Makalös publik under denna fantastiska live-upplevelse. Jag önskar att fler människor hade fått uppleva detta spektakel.
12. Working on the highway. Mer rolig än bra. Dock verkar Bossen finna den rolig att framföra så, vaffan, jag står lätt ut. Hade dock föredragit Cadillac Ranch när vi ändå var inne och sniffade rejält på raggarrocken. Emellertid en rätt härlig bagatell i alla fall.
13. Because the night. Ojojoj. Vilken låt detta är ändå. Kan inte begripa varför Bossen en gång gav bort den när han själv fulländar den tillsammans med E-street.
14. She´s the one. Framdriven av Mighty Max och är en låt jag på förhand gärna ville få höra. Boss hör bön.
15. Living in the future. En av favoriterna från senaste plattan. Doftar 10th Avenue rejält men det är en god doft. Jag nosar ivrigt.
16. Marys place. Var min nummer ett efter 2003-spelningarna. Otroligt framförande av en låt som bara växer och växer under framförandet och avslutas helt makalöst. "Turn it up, turn it up, turn it up..." Minst lika bra detta året. Jag ville inte att den skulle ta slut.
17. I´m on fire. Ljuvlig låt som jag inte ens hoppades på att få höra. Klanderfritt framförande som kommer att få mig att spela den mången gång framöver. Ljuvlig.
18. Drive all night. En raritet som jag dessvärre inte var särskilt bekant med. Vackert framförande dock såväl före kisspausen som efter.
19. The rising. Fan så mäktig på plats. Så mycket mer kraftfull live än på skiva och då är den rätt muskulös redan från början. Har smugit sig till att bli en lite smygfavvis jag gärna upplever igen.
20. Last to die. Stabil tempolåt som mest känns som att bandet framför för sin egen skull. Inledningen på låten är dock riktigt vass.
21. Long walk home. Med några år fler på nacken hade denna låt räknats som en av klassikerna. Bästa låten från senaste skivan med en allsångsrefräng av rang. Little Steven tar god plats vid micken och driver låten framåt mot slutet. Oemotståndlig låt.
22. Badlands. Det finns inte ord för att beskriva denna. Man går liksom utanför sin egen kropp och blir ett med låten. Svenska språket är inte tillräckligt välutvecklat för att kunna ge ord till detta. Dittills det mäktigaste jag upplevt på en konsertarena.
23. Girls in their summer clothes. Vilken låt, vilket sound, vilken melodi. Som jag sagt om många gamla låtar. "-Sådana här låtar görs inte längre..." Bossen gör dem trots det...
24. Thunder road. Jag ryser bara jag tänker på den. Jag rös till den i bilen hem dagen efter. Jag rös fan av mitt eget framförande ikväll under nattningen av Lill-a. Kvällens absoluta höjdpunkt. Fan vet om denna inte är på väg förbi Born to run som världens bästa låt. "It´s a town full of losers and we´re pulling outta here to win"
25. Born to run. Nja, inte förbi men jämsides. Större än livet-upplevelse. Som med Badlands, vi har ett för outvecklat språk för att göra denna rättvisa.
26. Bobby Jean. Boss hör bön. Den drabbar en våldsamt och är en sådan makalöst bra live-låt att jag är inte klok.
27. American Land. Vilket röj. För oss som gillar lite folkrock-anslag i musik var den ju en ljuvlig upplevelse. En låt så bra att man skulle kunna tro att den funnits lika länge som Summertime Blues och var lika välkänd. Hade varit en fullt värdig avslutning om inte...
28. Twist and shout. Jag trodde aldrig att Bossen skulle reprisera avslutningen från -85 och -03. Jag är evigt tacksam för att ha blivit motbevisad. Vilken briljant avslutning på vad som blev den bästa konsert jag någonsin sett och förmodligen kommer att se...
onsdag 2 juli 2008
Efter Bruce kommer Maiden.
Så här var det senast metallfarbröderna besökte Ullevi. Snart är det dags igen. 26 juli ska Timpen plocka fram den hårdrockande 10-åringen i sig igen och njuta av denna, världens bästa hårdrockslåt, återigen. Fantastiskt kul ska det bli i!
Snart ska jag sluta med slöbloggandet och dra ihop en rejäl ramsa om något gött. Tills dess får du njuta av Maiden, Packet eller Bossen
tisdag 1 juli 2008
Man får aldrig glömma Packet.
Sveriges bästa band genom tiderna... Dock finnes det bättre låtar.
Men håll till godo.
Jungleland.
Magiskt saxsolo, ca 5min in i låten, som Timpen tycker mycket om. Även dramaturgiskt väl använd i VM-krönikan -94 som fanfar när Sveas hjältar slagit ut Rumänen på straffar
söndag 29 juni 2008
Siffermässig vändning.
31p på Alvesta GK med Junker och Robertsson. Puh, den horribla lägstanivån fanns där men väldigt mindre ofta än på ronden innan. Alvesta var en trevlig och välskött bana, om än en aningen osexig och platt, som jag förmodligen kommer att besöka igen.
Trots kunskaper om mitt "oflyt" med delande på drivers klubbdelar så tordes både Junker och Robertsson låna ut sina på rangen. Snällt, generöst och kanske lite dumdristigt, alternativt enkom listigt. Vem vet, de kanske hoppades på diverse avhuggningar så att Timp skulle ersätta dem med sprillans nya vapen, vilket han lovte vid inlåningen. Dock var de bådas vapen av hög kvalisort och vägrade gå av trots min våldsamma slagkraft. Min längd är mitt vapen, skulle man kunna utrycka saken utan att ljuga helt...
Nåväl, nu vilar jag ett tag från denna idrott och unnar mig lite trädgårdsfixande istället. Min trädgård, min borg som jag brukar säga...
Mot krattan!
Trots kunskaper om mitt "oflyt" med delande på drivers klubbdelar så tordes både Junker och Robertsson låna ut sina på rangen. Snällt, generöst och kanske lite dumdristigt, alternativt enkom listigt. Vem vet, de kanske hoppades på diverse avhuggningar så att Timp skulle ersätta dem med sprillans nya vapen, vilket han lovte vid inlåningen. Dock var de bådas vapen av hög kvalisort och vägrade gå av trots min våldsamma slagkraft. Min längd är mitt vapen, skulle man kunna utrycka saken utan att ljuga helt...
Nåväl, nu vilar jag ett tag från denna idrott och unnar mig lite trädgårdsfixande istället. Min trädgård, min borg som jag brukar säga...
Mot krattan!
fredag 27 juni 2008
All time low.
Mitt förra ATL var på Lagans GK i september förra året under släktmästerskapet EG-cupen. Då nådde jag 16p. Idag, under HI-mästerskapen, slog jag det rekordet med råge. 13p. Ja, du uppfattade det rätt. 13p... Det är så uselt så att jag är inte klok, som en vis man brukte säga. En härlig debut på företagsmästerskapet, indeed, som föranledde en ganska så pinsam prisutdelning där VD delade ut priserna till oss tävlande. Alla fick sina scorer upplästa inför alla andra med applåder som följd. Utom min score som han helt sonika teg bort, dock fick jag strödda applåder och mycken konstig blick av mina kombattanter. Hoppas att jag gör ett bra jobb i övrigt annars så ligger jag nog brunt till... Jag tror faktiskt att jag nu kan stoltsera med Sveriges lägsta lägstanivå... Öh, hurra?
På det igen med nya tag i morgon med Junker och Robertsson på Alvesta. Det kan ju i alla fall inte bli sämre... Eller?
På det igen med nya tag i morgon med Junker och Robertsson på Alvesta. Det kan ju i alla fall inte bli sämre... Eller?
torsdag 26 juni 2008
Olika olycka.
Jag ska slå an en aningen seriös ton. Jag måste erkänna att jag har drabbats av skrivkramp. Tydligen är det en åkomma som drabbar författare och andra med annat skriftligen framfört arbete. Emellertid så författar jag ju, paradoxalt nog, nu och torde således kanske friskskriva mig själv. Jag är frisk. Hurra!
De senaste veckorna har ju, som du säkert noterat, varit ganska, likt Sveriges EM-landslag, inläggsfria och orsaken kan till stor del tillskrivas EM-fotbollen. Normalt sett brukar jag vara hysteriskt intresserad av dessa mästerskap men årets har berört mig mindre än förut. Således torde jag ha haft mer tid/ork till att författa dessa små inlägg, men icke. Vad orsak må tillskrivas mer? Jag kommer nog på något framöver.
Jag har varit i form under en golfrond igen. 38p på Östra för två veckor sedan och en liten sänkning av hcp. Härligt. Sänkningen kan nog förklaras med frånvaron av driver vilken via en olycklig tillyxning av en osedd tee-platta på Lagans GK förlorade kontakten mellan klubbhuvud och skaft. Klubbhuvudet ligger skamsen i bagen. Skaftet valde att besinningslöst kasta sig in med våldsam kraft i ett buskage. Själv kunde jag bara titta på... Bollen, som begravdes i ett vattenhinder, ligger kvar men fick strax efteråt sällskap av en till. Det är viktigt att ingen känner sig ensam på golfbanan... Det är viktigt att kunna skaka av sig dåliga slag.
Drivern var golfklubba nummer fyra som fick sätta livet till. Oturen har skrattat mig, och min hetlevrade dumhet, i ansiktet. Den första som bragtes om livet valde att krama ett illa placerat järnrör. Klubban kastades eller höggs inte utan släpptes uppgivet efter ett dåligt slag. Hur farao kan man plantera järnrör på golfbanor?
Klubba två var Robertssons driver som skulle testas på rangen på VGK. Klubbhuvudet hämtades i höjd med 100-metersskylten. Bollen nådde nog inte. Robertsson fick en ny klubba och jag fick ett trevligt minne.
Klubba tre var en spoon som gick av när jag väntade på min tur att slå. Obegripligt ännu idag hur det gick till men jag tvingades ju till att lära mig att slå med drivern i stället. Drivern som jag ej längre har. Kul.
Such good sport...
De senaste veckorna har ju, som du säkert noterat, varit ganska, likt Sveriges EM-landslag, inläggsfria och orsaken kan till stor del tillskrivas EM-fotbollen. Normalt sett brukar jag vara hysteriskt intresserad av dessa mästerskap men årets har berört mig mindre än förut. Således torde jag ha haft mer tid/ork till att författa dessa små inlägg, men icke. Vad orsak må tillskrivas mer? Jag kommer nog på något framöver.
Jag har varit i form under en golfrond igen. 38p på Östra för två veckor sedan och en liten sänkning av hcp. Härligt. Sänkningen kan nog förklaras med frånvaron av driver vilken via en olycklig tillyxning av en osedd tee-platta på Lagans GK förlorade kontakten mellan klubbhuvud och skaft. Klubbhuvudet ligger skamsen i bagen. Skaftet valde att besinningslöst kasta sig in med våldsam kraft i ett buskage. Själv kunde jag bara titta på... Bollen, som begravdes i ett vattenhinder, ligger kvar men fick strax efteråt sällskap av en till. Det är viktigt att ingen känner sig ensam på golfbanan... Det är viktigt att kunna skaka av sig dåliga slag.
Drivern var golfklubba nummer fyra som fick sätta livet till. Oturen har skrattat mig, och min hetlevrade dumhet, i ansiktet. Den första som bragtes om livet valde att krama ett illa placerat järnrör. Klubban kastades eller höggs inte utan släpptes uppgivet efter ett dåligt slag. Hur farao kan man plantera järnrör på golfbanor?
Klubba två var Robertssons driver som skulle testas på rangen på VGK. Klubbhuvudet hämtades i höjd med 100-metersskylten. Bollen nådde nog inte. Robertsson fick en ny klubba och jag fick ett trevligt minne.
Klubba tre var en spoon som gick av när jag väntade på min tur att slå. Obegripligt ännu idag hur det gick till men jag tvingades ju till att lära mig att slå med drivern i stället. Drivern som jag ej längre har. Kul.
Such good sport...
tisdag 10 juni 2008
Träbenets renässans.
För en liten stund sedan stod Petter Hansson för ett av EM-historiens vackraste mål. Ett dubbelträben efter någon sekunds stånkande och bökande. Det som gör det äkta träbenet till den vackra konstart det ändå är, är ju när det med obehagligt vältajmad finess göres med ickeflit. Inte sedan Robban Ivanovs glansdagar har ett sådant vackert träben skådats.
Folk kommer i efterhand snacka om Zlatans fantastiska mål, vilket underteckad medhåller om, men för Timpen så är ett träben en teknisk fulländning... Petter Hansson är dagens hjälte...
Folk kommer i efterhand snacka om Zlatans fantastiska mål, vilket underteckad medhåller om, men för Timpen så är ett träben en teknisk fulländning... Petter Hansson är dagens hjälte...
lördag 7 juni 2008
Uppladdning av nörd.
När det kommer till musik/musikupplevelser så nördar jag till mig riktigt duktigt och blir pinsamt seriös i mina förberedelser. Exempelvis så ska vi åka och titta på Bossen på Ullevi den 5 juli. Inför detta har jag verkligen förberett mig och mina närmast sörjande rejält. Jag har följt hela den hittillska turnen slaviskt och har även checkat alla spelningslistor så här långt. Av dessa har jag kramat ur essensen av det som kan komma att spelas på Ullevi. Dessa sånger har sedan bränts ner på skiva och delats ut till dem som är i mitt sällskap så att de kan förbereda sig på ett bra sätt. Bland det viktigaste på en konsert är ju igenkänningsfaktorn av det som spelas och därför offrar jag mycken tid på att mina medresenärer ska ha möjligheten att kunna hojta med i det mesta som Bossen spelar där och då. Dock har han hittills på turnen spelat närmare 100 olika låtar så jag har fått chansa en smula. Jag önskar bara ibland att jag kunde vara lika seriös på områden som skulle kunna uppfattas som viktiga...
Saxat ur Wikipedia:
"Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap (ex datornörd, biologinörd eller schacknörd) men ordet är flexibelt och exempelvis kan man ersätta audiofil med ljudnörd eller kalla den som gillar Counter-Strike för cs-nörd.
Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer.
I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt.[1] Ett par typiska nördar är Simpsons-karaktärerna Professor Frink och Jeff Albertson.
Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. [2]
Nördar har ibland framställts positivt i populärkultur, bland annat i filmerna Revenge of the Nerds och i dokusåpor som Beauty and the Geek, Supernördarna och FC Z."
Således är jag en finnig, mager, glasögonprydd, illa klädd och asocial tonåring... Konstigt, det där, eftersom jag känner mig som en lätt släthyad, lönnfet, glasögonlös, relativt välklädd 32-åring med fru och barn...
Min skäggväxt håller sig dock fortfarande på tonårsnivå när det gäller avdelningen mopedmustasch...
Mot rakhyveln!
Saxat ur Wikipedia:
"Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Nördar intresserar sig ofta för teknik eller naturvetenskap (ex datornörd, biologinörd eller schacknörd) men ordet är flexibelt och exempelvis kan man ersätta audiofil med ljudnörd eller kalla den som gillar Counter-Strike för cs-nörd.
Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer.
I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt.[1] Ett par typiska nördar är Simpsons-karaktärerna Professor Frink och Jeff Albertson.
Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. [2]
Nördar har ibland framställts positivt i populärkultur, bland annat i filmerna Revenge of the Nerds och i dokusåpor som Beauty and the Geek, Supernördarna och FC Z."
Således är jag en finnig, mager, glasögonprydd, illa klädd och asocial tonåring... Konstigt, det där, eftersom jag känner mig som en lätt släthyad, lönnfet, glasögonlös, relativt välklädd 32-åring med fru och barn...
Min skäggväxt håller sig dock fortfarande på tonårsnivå när det gäller avdelningen mopedmustasch...
Mot rakhyveln!
onsdag 4 juni 2008
Detta har hänt.
Tänk festiviteter, tänk folkfest, tänk Gisledagarna, tänk vad mycket meningsfullt man kunde ha fyllt sin tid med istället för det meningslösa fyllandet det blev att man hängav sig åt i stället. Tänk att hotellet fortfarande är och ser ut likadant som för 10 år sedan. Tänk att det har gått fem år sedan man senast besökte denna venue. Tänk att det ändå är samma klientel som fyller Gveds gator och sig själva varje år denna helg. Tänk att man kan ta en pojke ur Gved men inte Gved ur en pojke. Tänk vad skönt det är ändå att vissa saker är konstanta... Jag menar det verkligen.
Det enda som är aningen tragiskt är ju att trots den väg livet har valt för en ändå med lätthet kan få en att återgå till ens ungdoms beteenden så lätt. Det måste vara miljön och befolkningen omkring en som på något sätt rycker en tillbaka till svunna tider. Gisledagarna är som en tidsmaskin fast med en funktion som gör att människorna man träffar under resan ändå drabbats av rynkor, gubbhäng och andra ålderskrämpor. Emellertid är begäret efter sprit är lika glupskt som en nyfödd kalvs hunger efter Rosas mjölkstinna spenar...
Det är som om tiden stått stilla och jag kan ge mig farao på att man vid vissa möten denna helg fortsatte precis på den meningen man senast kanske ej han färdigställa innan man bryskt blev avbrutna. I fem år.
Jag var lite skeptisk när jag i söndags lätt bakrusig genomgick lördagkvällens begivenheter. Nu känner jag mig plötsligt stärkt igen och jag vet att jag i framtiden återigen kommer att unna mig en tripp bakåt i tiden.
Rosa, I´m coming...
Det enda som är aningen tragiskt är ju att trots den väg livet har valt för en ändå med lätthet kan få en att återgå till ens ungdoms beteenden så lätt. Det måste vara miljön och befolkningen omkring en som på något sätt rycker en tillbaka till svunna tider. Gisledagarna är som en tidsmaskin fast med en funktion som gör att människorna man träffar under resan ändå drabbats av rynkor, gubbhäng och andra ålderskrämpor. Emellertid är begäret efter sprit är lika glupskt som en nyfödd kalvs hunger efter Rosas mjölkstinna spenar...
Det är som om tiden stått stilla och jag kan ge mig farao på att man vid vissa möten denna helg fortsatte precis på den meningen man senast kanske ej han färdigställa innan man bryskt blev avbrutna. I fem år.
Jag var lite skeptisk när jag i söndags lätt bakrusig genomgick lördagkvällens begivenheter. Nu känner jag mig plötsligt stärkt igen och jag vet att jag i framtiden återigen kommer att unna mig en tripp bakåt i tiden.
Rosa, I´m coming...
onsdag 28 maj 2008
Nära vomering-upplevelser.
Nu är det snart dags för våndan igen. Den ständigt pågående oron och illamåendet som aldrig, under dessa specifika dagar, ger med sig. Jag vet redan med mig att jag lagom till nationalsången kommer att ha brusat upp och sågat Lagerbäcks startelva på vissa punkter. Jag minns speciellt Andreas Jacobsson som fick spela mittback i stället för skadade Patrik Andersson i Japan VM:s öppningsmatch. Herregud vilken salva som utdelades hemma i TV-soffan innan det visade sig att han var kanske mästerskapets bästa svenska spelare och given i elvan kommande år. Niklas Alexanderssons medverkan i samma VM-match kritiserades också svårt av en övertänd Timp i soffan men slutade med att Alex dunkade in en vänster bakom Seaman i England i samma match och kvitterade till 1-1. Tänk vad härligt fel man hade... Tänk vad härligt illa man mådde...
Detta är den enda gången i livet när man med glädje emotser fysiskt illamående, psykiskt lidande och ständig besvikelse eftersom "det såg ju så bra ut" innan Sveriges hjältar ännu en gång åker ur i kvarten efter förlängning eller efter straffar.
Fan också!
Detta är den enda gången i livet när man med glädje emotser fysiskt illamående, psykiskt lidande och ständig besvikelse eftersom "det såg ju så bra ut" innan Sveriges hjältar ännu en gång åker ur i kvarten efter förlängning eller efter straffar.
Fan också!
Harry Boltén.
Vi har alla, medvetna om det eller ej, en fiende, en nemesis eller helt enkelt en motpol som på något sätt berör eller har berört oss i våra liv medelst obehag och/eller onda handlingar. Serietidningsvarianterna är flera, exempelvis; Stålmannnen - Lex Luthor, Batman - Jokern, Spindelmannen - Gröna Trollet, Musse Pigg - Svarte Petter, Joakim von Anka - Magica de Hex. I TV-serier minns vi gärna JR - Cliff Barnes...
Jag har en egen vid namn Harry Boltén (HB fortsättningsvis i denna text). HB började åsamka mitt liv skada och obehag redan i tonåren på en dans på Jackie, ett tufft uteställe i Folkets Park, Värnamo dit man tog sig medelst en busstur över Gnosjö. Under kvällen började obehaget göra sig påmint. Ingen hade sett HB på dansen men ryktet gick att Timpen hade/skulle åka på däng av denna demon, denna skugga, denna mörka kraft ,ja, denna djävul helt enkelt. Bara hans namn, som jag helst ej längre vill uttala, spred skräck i de unga discoteksflanörerna som egentligen bara ville pimpla folköl och kanske, med våldsam tur, få unna sig ett kyssbyte med någon stänkig maräng. Som väl var hände ingenting. HB lämnade den unge Timpen i fred för denna gång...
Jag har sedan dess, i omkring 15-16 år, vandrat på denna jord med en ständig oroskänsla i maggropen för att denne HB en dag ska komma ifatt mig och utdela det som det en gång, för så längesedan, ryktades om. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess men jag vet, Harry Boltén väntar där ute på mig...
( Jag har tagit mod till mig och sökt efter HB via kanaler som hitta.se och eniro men han står icke att finna...)
Jag har en egen vid namn Harry Boltén (HB fortsättningsvis i denna text). HB började åsamka mitt liv skada och obehag redan i tonåren på en dans på Jackie, ett tufft uteställe i Folkets Park, Värnamo dit man tog sig medelst en busstur över Gnosjö. Under kvällen började obehaget göra sig påmint. Ingen hade sett HB på dansen men ryktet gick att Timpen hade/skulle åka på däng av denna demon, denna skugga, denna mörka kraft ,ja, denna djävul helt enkelt. Bara hans namn, som jag helst ej längre vill uttala, spred skräck i de unga discoteksflanörerna som egentligen bara ville pimpla folköl och kanske, med våldsam tur, få unna sig ett kyssbyte med någon stänkig maräng. Som väl var hände ingenting. HB lämnade den unge Timpen i fred för denna gång...
Jag har sedan dess, i omkring 15-16 år, vandrat på denna jord med en ständig oroskänsla i maggropen för att denne HB en dag ska komma ifatt mig och utdela det som det en gång, för så längesedan, ryktades om. Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess men jag vet, Harry Boltén väntar där ute på mig...
( Jag har tagit mod till mig och sökt efter HB via kanaler som hitta.se och eniro men han står icke att finna...)
måndag 26 maj 2008
Blandade olika.
Jag spelte golf i fredags och skrapte ihop minnesvärda 6p på nio hål. Det är det i särklass sämsta resultat jag någonsin har nednått. Därför kommer det aldrig att komma ett inlägg med rubriken Form 3.0 på denna venue. Dock blev det en remarkabel (om överdrifter nu accepteras) uppryckning under VN-golfen i söndags då jag, tillsammans med svärfar, skrapte samman 39p med en 15:e plats i b-klassen som tävlingsplacering. Inget fantastiskt resultat direkt men ändå något som lät mig återfå hoppet om framtida golfframgångar. Eller kanske snarare hoppet om att inom en snar framtid kunna anskaffa ett poängantal som skulle kunna uppnå en tvåsiffrig summa...
På lördag är det dock deltävling två av VN-golfen på Kalle Seths skapelse Källebacken i Dye, Reftele. (Dye-David fanns det en gång en skolkamrat som hette. (Han finns säkert ännu, någonstans...) En svart kille med ganska så svajig gångstil som vi (jag, Gaston, Leffe och Kilarn) tufft kallade för Dyers-Dave, vilket i sig var en travestering på en Metallica-låt. Nåväl, jag träffte på Dyers-Dave på en buss på väg hem från Hufvudstaden en gång och då lät han berätta, med fuktiga ögon och med lätt vibrerande röst, att det vackraste han någonsin sett var när en ko kalvade en gång ute i Dye...)
Detta är ett våldsamt starkt minne som altid, som ju alltid stavas med två l, gör sig påmint när Reftele GK förs på tal...
Jag tror jag omedvetet för Reftele GK på tal alldeles för ofta...
På lördag är det dock deltävling två av VN-golfen på Kalle Seths skapelse Källebacken i Dye, Reftele. (Dye-David fanns det en gång en skolkamrat som hette. (Han finns säkert ännu, någonstans...) En svart kille med ganska så svajig gångstil som vi (jag, Gaston, Leffe och Kilarn) tufft kallade för Dyers-Dave, vilket i sig var en travestering på en Metallica-låt. Nåväl, jag träffte på Dyers-Dave på en buss på väg hem från Hufvudstaden en gång och då lät han berätta, med fuktiga ögon och med lätt vibrerande röst, att det vackraste han någonsin sett var när en ko kalvade en gång ute i Dye...)
Detta är ett våldsamt starkt minne som altid, som ju alltid stavas med två l, gör sig påmint när Reftele GK förs på tal...
Jag tror jag omedvetet för Reftele GK på tal alldeles för ofta...
torsdag 22 maj 2008
Norge.
I Norge heter de Torodd, Magne, Steinar och liknande. Det är inte direkt namn som man skulle giva skurken i en James Bond-film men de passar bra i förhållande till språket och dess accent. Vidare; I Norge heter det som bekant "alfakrull". På riktigt. Det låter betydligt tuffare än "snabel-a" kan jag tycka. I Norge pratar man norsk. Det är ett förhållandevis enkelt språk att förstå även för den (jag) som egentligen ej har spenderat särskilt mycken tid med våra klämmiga grannar. Dock kan det bli lite stökigt när ens terminologi gällande inredningsdetaljer inte stämmer överrens med norsk dito. Särskilt då om anledningen till besöket tillskrivs just inredning.
Även små skämt på norsk kan man oxå skratta åt. Man behöver inte begripa något utan bara tajma skrattet litet lätt... Precis lika genomskinligt som när man skrattar hysteriskt och/eller falskt insmickrande åt någon som man anser sig behöva vara just artigt insmickrande mot. Det är nästan lika obehagligt som förbjudna skrattattacker i kyrkan, under föreläsningar eller kanske under en teaterföreställning av arten svårmod.
I Oslo fanns en otäckt käck receptionist på hotellet jag bodde på som kallade alla svenskar för Andersson. Så när det var tid för mig att checka in mig så presenterade jag mig just som Andersson. Nu kan jag således, likt världsartister på turné, också stoltsera med att bära ett hotell-alias. Andersson är ju inte direkt det sexigaste namnet man burit men ,vaffan, att resa inkognito är något nytt för mig så jag njuter.
Nu ska jag gå och hämta Lill-a på dagis. Eller snarare Lill-andersson...
Även små skämt på norsk kan man oxå skratta åt. Man behöver inte begripa något utan bara tajma skrattet litet lätt... Precis lika genomskinligt som när man skrattar hysteriskt och/eller falskt insmickrande åt någon som man anser sig behöva vara just artigt insmickrande mot. Det är nästan lika obehagligt som förbjudna skrattattacker i kyrkan, under föreläsningar eller kanske under en teaterföreställning av arten svårmod.
I Oslo fanns en otäckt käck receptionist på hotellet jag bodde på som kallade alla svenskar för Andersson. Så när det var tid för mig att checka in mig så presenterade jag mig just som Andersson. Nu kan jag således, likt världsartister på turné, också stoltsera med att bära ett hotell-alias. Andersson är ju inte direkt det sexigaste namnet man burit men ,vaffan, att resa inkognito är något nytt för mig så jag njuter.
Nu ska jag gå och hämta Lill-a på dagis. Eller snarare Lill-andersson...
onsdag 21 maj 2008
Vuxenhet 2.0
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta att jag måste oåterligt återkalla min tidigare åsikt gällande vuxenhet. Tidigare var det ju gräsklippningen som toppade min vuxenlista men nu har jag gjort något som inte liknar något annat jag gjort tidigare i mitt liv. Jag har gödslat...
Vår klämmige granne Lasse knackte på hos oss och ville visa oss välvilja och stor generositet genom att skänka oss lite hönsspillning. Hur emottas en sådan gåva? Grannsämjan är ack så viktig och Lasse är ju vår granne så vi tog jakande emot gåvan med restriktionen att gödslingen bör kanske hemmansägare Timp hjälpa till med, man vill ju gärna hjälpa till när det sprids träck på ens bakgård, menar jag. Så idag har jag låtit min hand vidröra hönsspillning och spridit densamma på min gräsmatta. Slå det om ni kan, ungdomar...
Nu straffläggning i Moskva.
God afton.
Vår klämmige granne Lasse knackte på hos oss och ville visa oss välvilja och stor generositet genom att skänka oss lite hönsspillning. Hur emottas en sådan gåva? Grannsämjan är ack så viktig och Lasse är ju vår granne så vi tog jakande emot gåvan med restriktionen att gödslingen bör kanske hemmansägare Timp hjälpa till med, man vill ju gärna hjälpa till när det sprids träck på ens bakgård, menar jag. Så idag har jag låtit min hand vidröra hönsspillning och spridit densamma på min gräsmatta. Slå det om ni kan, ungdomar...
Nu straffläggning i Moskva.
God afton.
Uppvaknanden.
Nu är det fyra uppvakningar som skett på platser där jag normalt sett inte brukar hänge mig åt sömn. I morse vaknade jag i mitt gamla pojkrum i Gved. Jag hoppas innerligt att jag i morgon bitti får vakna i mitt ordinarie sovrum igen...
Klarläggande;
Efter mitt anfall av somnambulism i lördags natt så tvingade min annars så ljuvliga familj mig att ta följande natt i det "gula rummet". Lyckligtvis så var jag denna gång medveten om min förflyttning och kunde andas ut då jag vaknade i samma binge som jag lagt mig att sova i. Inga mystiska sakförflyttningar hade heller hänt under natten...
Måndag natt spenderades på ett hotell i Oslo dit arbetet tagit mig. Även denna gång var jag medveten om hur min förflyttning dit hade åstadkommits. Medelst bil kan jag avslöja för den förvetne.
Mitt snabbesök i Gved föranleddes av för sen ankomst till Gvedområdet för att hinna ta lokaltrafiken hem till Vmo. Därför unnade jag mig en kvälls föräldravård och fick, kanske för sista gången, njuta en natts sömn i mitt gamla pojkrum, mätt av smaskiga räkmackor tillredda av min kära mor.
Nu äntligen hemma igen...
Klarläggande;
Efter mitt anfall av somnambulism i lördags natt så tvingade min annars så ljuvliga familj mig att ta följande natt i det "gula rummet". Lyckligtvis så var jag denna gång medveten om min förflyttning och kunde andas ut då jag vaknade i samma binge som jag lagt mig att sova i. Inga mystiska sakförflyttningar hade heller hänt under natten...
Måndag natt spenderades på ett hotell i Oslo dit arbetet tagit mig. Även denna gång var jag medveten om hur min förflyttning dit hade åstadkommits. Medelst bil kan jag avslöja för den förvetne.
Mitt snabbesök i Gved föranleddes av för sen ankomst till Gvedområdet för att hinna ta lokaltrafiken hem till Vmo. Därför unnade jag mig en kvälls föräldravård och fick, kanske för sista gången, njuta en natts sömn i mitt gamla pojkrum, mätt av smaskiga räkmackor tillredda av min kära mor.
Nu äntligen hemma igen...
tisdag 20 maj 2008
Former av somnambulism.
Jag lyckades morgonen efter mitt otäcka nattvandrande att återigen vakna i det "gula rummet". Otäckt men sant. I morse vaknade jag utanför Oslo... Herregud...
Nu sova... herregud så spännande... och läskigt...
Nu sova... herregud så spännande... och läskigt...
söndag 18 maj 2008
Habla blaha.
Så var denna helgen gången. Mycket har hunnits med och mer har inte hunnits med.
Vi kan rapportera fredagens golf först. Callawayne, Bror, Chef och undertecknad spelte lite golf på Östra med blandade resultat. Callawaynes storform har dippat en smula sedan Reftelemosningen och han rakade in hela 26p. Chef 35. Bror bröt efter 9 av familjeskäl. Timp tog 30p efter en ohyggligt blandad prestation. Par, bogey, par var ju en ok inledning men sedan rasade det rejält med spridda poängskurar. Kul dock att para Östras hål 1 och hål 9 trots missade birdieputtar. Kvällen spenderades i soffan framför Kill Bill. Det hade varit roligt att se de sista 100 minuterna av filmen men jag fick ju istället avnjuta ett rejält snarkvält med lite lätt kudd-dregel och gamnacke som resultat...
I morse vaknade jag aningen förvånad i vårt "gula rum", det vackra gästrummet med ankorna på bården. Jag borde verkligen ha vaknat i vårt sovrum där jag faktiskt somnade. Således har jag alltså förflyttat mig under sömnen. Underliga saker hade inträffat i vårt hus under min zombieraid. I sovrummet hade jag valt att sära på två av persiennerna och liksom, förmodar jag, hemlighetsfullt spejat ut mot grannen, som vore jag en spion. Garderobsdörren hade fått sig en rejäl tackling av en, av alkohol aningen, promillehaltig kropp. I köket hade jag valt att lyfta ut fruktfacket ur kylen och placerat den på golvet. Stor-A bevittnade senare min sovställning i det "gula" rummet och kunde rapportera att jag låg avspänt med händerna bakom nacken med ett belåtet flin placerat i ansiktet... Det är värst vad nöjd man tydligen kan bli av att omplacera kylfack...
Detta agerande föregicks av ett stycke 30-årskalas hos bekanta. Fri sprit ingick och kan kanske vara en orsak till nattvandringen. Någon vettig förklaring till detta sömnagerande står nog dessvärre icke att finna... Tur det kanske, jag är inte säker på att det skulle vara den mentala hälsan till nytta att utröna vilka tankar som försiggick i min, för stunden, ganska reptilartade hjärna...
Nu är det läggdags igen och för första gången på mycket länge ska det bli spännande att få vakna igen. Frågan är VAR jag vaknar... Jag känner mig lite som ett barn kvällen innan julafton. Med tillägget obehag...
Vi kan rapportera fredagens golf först. Callawayne, Bror, Chef och undertecknad spelte lite golf på Östra med blandade resultat. Callawaynes storform har dippat en smula sedan Reftelemosningen och han rakade in hela 26p. Chef 35. Bror bröt efter 9 av familjeskäl. Timp tog 30p efter en ohyggligt blandad prestation. Par, bogey, par var ju en ok inledning men sedan rasade det rejält med spridda poängskurar. Kul dock att para Östras hål 1 och hål 9 trots missade birdieputtar. Kvällen spenderades i soffan framför Kill Bill. Det hade varit roligt att se de sista 100 minuterna av filmen men jag fick ju istället avnjuta ett rejält snarkvält med lite lätt kudd-dregel och gamnacke som resultat...
I morse vaknade jag aningen förvånad i vårt "gula rum", det vackra gästrummet med ankorna på bården. Jag borde verkligen ha vaknat i vårt sovrum där jag faktiskt somnade. Således har jag alltså förflyttat mig under sömnen. Underliga saker hade inträffat i vårt hus under min zombieraid. I sovrummet hade jag valt att sära på två av persiennerna och liksom, förmodar jag, hemlighetsfullt spejat ut mot grannen, som vore jag en spion. Garderobsdörren hade fått sig en rejäl tackling av en, av alkohol aningen, promillehaltig kropp. I köket hade jag valt att lyfta ut fruktfacket ur kylen och placerat den på golvet. Stor-A bevittnade senare min sovställning i det "gula" rummet och kunde rapportera att jag låg avspänt med händerna bakom nacken med ett belåtet flin placerat i ansiktet... Det är värst vad nöjd man tydligen kan bli av att omplacera kylfack...
Detta agerande föregicks av ett stycke 30-årskalas hos bekanta. Fri sprit ingick och kan kanske vara en orsak till nattvandringen. Någon vettig förklaring till detta sömnagerande står nog dessvärre icke att finna... Tur det kanske, jag är inte säker på att det skulle vara den mentala hälsan till nytta att utröna vilka tankar som försiggick i min, för stunden, ganska reptilartade hjärna...
Nu är det läggdags igen och för första gången på mycket länge ska det bli spännande att få vakna igen. Frågan är VAR jag vaknar... Jag känner mig lite som ett barn kvällen innan julafton. Med tillägget obehag...
onsdag 14 maj 2008
Form 2.0
Jag ÄR i form. Idag kom äntligen sänkningen av handicapet igen. Kul att man har kunnat spela såpass habilt som de senaste rundorna. Inga poängmässiga jättedebacle utan ok rundor (runder på Värnamo Golfklubbska) som i och för sig har varit spelmässigt blandade men ändå totalt sett helt ok. Nu är hoppas jag att jag inte, likt förra säsongen fram tills nu, kommer att behöva ägna mig åt höjningar något mer... Hoppet är ju det sista som överger en, har jag hört.
På fredag ska jag ta mig an Callawayne på hanses hemmabana och hoppas mycket på att vi en gång ska kunna gå på Östra utan att behöva registrera en höjning av hcp efteråt. Östra är en av de banor som jag verkligen tycker om vilket är lustigt med tanke på att prestationen där alltid har varit i det närmaste parodisk. Så sent som förra året slogs såpass många bollar bort ur bagen att jag fick utfärda hot om inlåning av medspelare...
Förtydligande: Inlåning av medspelares bollar. Inte inlåning av medspelare. Hur skulle det se ut?
På fredag ska jag ta mig an Callawayne på hanses hemmabana och hoppas mycket på att vi en gång ska kunna gå på Östra utan att behöva registrera en höjning av hcp efteråt. Östra är en av de banor som jag verkligen tycker om vilket är lustigt med tanke på att prestationen där alltid har varit i det närmaste parodisk. Så sent som förra året slogs såpass många bollar bort ur bagen att jag fick utfärda hot om inlåning av medspelare...
Förtydligande: Inlåning av medspelares bollar. Inte inlåning av medspelare. Hur skulle det se ut?
söndag 11 maj 2008
Facit: Vuxna män.
Junker Richiebald 29p, Timpen 31p, Robertsson 35p. Grattis!
Undertecknad spelte ganska hafsig golf och var lite väl semesterinfluerad, då främst av sand- och vattenuppsökandet. Det handlade mest om att kämpa sig till en pinne efter att ha varit ute i svårigheter via mindre bra beslut och slag. Jag är ändå positivt överraskad att poängskörden blev såpass hög som den blev.
Junker puttade bort fler par än man kan räkna... Synd för vägen fram till green var allt som oftast riktigt bra.
Robertsson malde, sin vana trogen, på som den äckligt stabila golfmaskin han tenderar att vara när jag njuter hans närvaro på banan. Dock sopade han dessvärre bort sin hcp-sänkning via två stycken, dessvärre, uselt genomförda par 3 hål. Det första av de tu renderade i dagens kortaste utslag med ett andraslag i sjön och det andra hålet dunkades utslaget rejält out...
Sammantaget var dock resan mycket klämmig. Kind var en välskött och trivsam bana. Kennelklubben bredvid, med uppstressning av kamphundar som dagens kurs, verkade också funka bra. De hårda männen som såg ut som monster av kött var aningen respektingivande där de i militärbrallor och/eller tights strosade omkring bekymmerslöst och korsade fairways under våra utslag tillsammans med sina söta och inte alls uppstressade gosedjur. Kamphundar är för köttiga människor vad chihuahuan är för celebriteter, en väldigt tjusig accessoar...
Undertecknad spelte ganska hafsig golf och var lite väl semesterinfluerad, då främst av sand- och vattenuppsökandet. Det handlade mest om att kämpa sig till en pinne efter att ha varit ute i svårigheter via mindre bra beslut och slag. Jag är ändå positivt överraskad att poängskörden blev såpass hög som den blev.
Junker puttade bort fler par än man kan räkna... Synd för vägen fram till green var allt som oftast riktigt bra.
Robertsson malde, sin vana trogen, på som den äckligt stabila golfmaskin han tenderar att vara när jag njuter hans närvaro på banan. Dock sopade han dessvärre bort sin hcp-sänkning via två stycken, dessvärre, uselt genomförda par 3 hål. Det första av de tu renderade i dagens kortaste utslag med ett andraslag i sjön och det andra hålet dunkades utslaget rejält out...
Sammantaget var dock resan mycket klämmig. Kind var en välskött och trivsam bana. Kennelklubben bredvid, med uppstressning av kamphundar som dagens kurs, verkade också funka bra. De hårda männen som såg ut som monster av kött var aningen respektingivande där de i militärbrallor och/eller tights strosade omkring bekymmerslöst och korsade fairways under våra utslag tillsammans med sina söta och inte alls uppstressade gosedjur. Kamphundar är för köttiga människor vad chihuahuan är för celebriteter, en väldigt tjusig accessoar...
fredag 9 maj 2008
Vuxenhet.
Jag ska klippa min gräsmatta. Smaka på det uttrycket. Uttala orden. Känn på innebörden. Det finns i min värld inget uttryck som är vuxnare än det...
Klipper gräset är sånt som pappa gör. Eller den gamle stöten till granne som man har. Eller en storebror. Jag är nog egentligen inte typen av människa som ska ha en gräsmatta att klippa. Jag ska ju springa runt med sårskorpiga knän och leka krig och skjuta med ärtrör. Bygga en koja i skogen. Låtsas att jag är Torbjörn Nilsson på den provisoriska fotbollsplanen på någons tomt där avkastade T-shirtar utgör målstolparna. Klättra i träd och hänga i låtsaslianer av rep. Cykla till sjön och bada. Springa i vattenspridaren. Palla äpplen. Äta omogna vinbär.
Fan, man är inte 30 längre...
Klipper gräset är sånt som pappa gör. Eller den gamle stöten till granne som man har. Eller en storebror. Jag är nog egentligen inte typen av människa som ska ha en gräsmatta att klippa. Jag ska ju springa runt med sårskorpiga knän och leka krig och skjuta med ärtrör. Bygga en koja i skogen. Låtsas att jag är Torbjörn Nilsson på den provisoriska fotbollsplanen på någons tomt där avkastade T-shirtar utgör målstolparna. Klättra i träd och hänga i låtsaslianer av rep. Cykla till sjön och bada. Springa i vattenspridaren. Palla äpplen. Äta omogna vinbär.
Fan, man är inte 30 längre...
torsdag 8 maj 2008
Form.
Jag är i form. 36p i söndags följt av 17p idag (9hål). Det känns konstigt. Jag tar ofta rätt beslut, slår fina drivar och inspel och puttar hyggligt (även om en del birdielägen resulterar i par, vilket i sig ändock är en framgång.
Jag har kanske äntligen höjt min högstanivå till en aning bättre eller så är det bara så att jag har blivit jämnare. Det sistnämnda känns dock mindre troligt med tanke på att jag fortfarande har kvar världens kanske lägsta lägstanivå...
Jag vet ingen annan som med sådan beslutsamhet och ackuratess kan misslyckas så kapitalt som jag själv kan. När jag går ner i mina svackor så är det ett ohyggligt mörker och spelet golf är långt, långt borta.
Idag, betänk då min inledningsmening på detta inlägg, så inledde jag hål 3 på vad vi i Vmo kallar Berget (hål 19-27) med att skicka en drive rakt ner i en bunker (det må vara hänt och är acceptabelt). Bunkerslaget valde jag att i det närmaste inte träffa bollen men fick ur den ändå. (Acceptabelt även det. Vad som inte är acceptabelt är att stå med öppen mun i motvind efter ett bunkerslag och inhalera gruskorn för glatta livet). Tredjeslaget valde jag med kraft att skicka ut till skogs och placera dikt mot en stubbe (Oerhört oacceptabelt). Fjärdeslaget valde jag att slå på mig själv. (Osannolikt oacceptabelt). Det följande sjundeslaget placerades dock ute på fairway.(acceptabelt) Åttondeslaget duffades och placerades 50m längre fram i semiruff istället för planerade 100m och på green (Pust...). Niondeslaget missade green och rullade ner för en backe. Tiondeslaget ställdes in...
Jag ÄR i form. Ibland.
Jag har kanske äntligen höjt min högstanivå till en aning bättre eller så är det bara så att jag har blivit jämnare. Det sistnämnda känns dock mindre troligt med tanke på att jag fortfarande har kvar världens kanske lägsta lägstanivå...
Jag vet ingen annan som med sådan beslutsamhet och ackuratess kan misslyckas så kapitalt som jag själv kan. När jag går ner i mina svackor så är det ett ohyggligt mörker och spelet golf är långt, långt borta.
Idag, betänk då min inledningsmening på detta inlägg, så inledde jag hål 3 på vad vi i Vmo kallar Berget (hål 19-27) med att skicka en drive rakt ner i en bunker (det må vara hänt och är acceptabelt). Bunkerslaget valde jag att i det närmaste inte träffa bollen men fick ur den ändå. (Acceptabelt även det. Vad som inte är acceptabelt är att stå med öppen mun i motvind efter ett bunkerslag och inhalera gruskorn för glatta livet). Tredjeslaget valde jag med kraft att skicka ut till skogs och placera dikt mot en stubbe (Oerhört oacceptabelt). Fjärdeslaget valde jag att slå på mig själv. (Osannolikt oacceptabelt). Det följande sjundeslaget placerades dock ute på fairway.(acceptabelt) Åttondeslaget duffades och placerades 50m längre fram i semiruff istället för planerade 100m och på green (Pust...). Niondeslaget missade green och rullade ner för en backe. Tiondeslaget ställdes in...
Jag ÄR i form. Ibland.
onsdag 7 maj 2008
Vuxna män gör saker tillsammans
På lördag ska jag lämna familjen bakom mig för en dags vuxna och viktiga umgängesformer med den ständigt unge och stolte Junker Richiebald (som för mig alltid kommer att vara en yster pojkspoling med stor fäbless för målvaktshandskar och dinosaurier, dock alltid lika omtyckt). Helt säker kan man dock inte vara då våra små vuxenkväm alltid tenderar att gå i stöpet på grund av olika sjukdomsförfall, arbete eller dålig planering. Nonchalans från Junkers sida och arrogans från min (skulle han säkert med ovett påstå...)
Vid 10:08, vilket för oföräldrar till småbarn tydligen är tidig gryningsmorgon (uttryck stulet skrupelfritt från sången Tusen och en natt, framförd av Charlotte Perelli, fka Nilsson), slår vi ut på Kinds GK för en stunds golfspel. På eftermiddagen hoppas undertecknad på en saftig kebabpizza, signerad OleDoleDoff, att inmundiga till en kall rusdryck av bärnstensfärgad art. Sedan ska det spelas PS3 hejvilt. Det ska bli riktigt trevligt att bara få hänge sig åt manliga och vuxna saker denna lördag... Och åt Junker Richiebald, vars ljuvliga blogg alla med självaktning bör kasta ett öga på: http://richardsanell.blogg.se/
Vid 10:08, vilket för oföräldrar till småbarn tydligen är tidig gryningsmorgon (uttryck stulet skrupelfritt från sången Tusen och en natt, framförd av Charlotte Perelli, fka Nilsson), slår vi ut på Kinds GK för en stunds golfspel. På eftermiddagen hoppas undertecknad på en saftig kebabpizza, signerad OleDoleDoff, att inmundiga till en kall rusdryck av bärnstensfärgad art. Sedan ska det spelas PS3 hejvilt. Det ska bli riktigt trevligt att bara få hänge sig åt manliga och vuxna saker denna lördag... Och åt Junker Richiebald, vars ljuvliga blogg alla med självaktning bör kasta ett öga på: http://richardsanell.blogg.se/
söndag 4 maj 2008
Golf 2.0
Sådärja, då var man hemma igen. Nöjd och glad efter en ganska bra rond där det stundtals faktiskt liknade riktig golf emellanåt. Inledningssviten med par, par, birdie, par var riktigt smaskens och den totala poängskörden efter ronden uppgick till 36 då jag tyvärr avgick från tre av hålen poänglös och klarade inte av att hålla ihop det hela vägen. Fan, nu är man duktigt sugen på att snart komma ut igen...
En ny rond ger ju en möjligheten att än en gång rasera det lilla självförtroende man lyckats bygga upp under dagens rond. Ny dag, nya debacle...
Nu trött. Ska unna mig lite Costanza, Benes och Kramer som nattlektyr. I morgon bitti är ju verkligheten tillbaka och det ska bli mig ett sant nöje att försöka begripa hur man får av larmet på mobilen igen...
En ny rond ger ju en möjligheten att än en gång rasera det lilla självförtroende man lyckats bygga upp under dagens rond. Ny dag, nya debacle...
Nu trött. Ska unna mig lite Costanza, Benes och Kramer som nattlektyr. I morgon bitti är ju verkligheten tillbaka och det ska bli mig ett sant nöje att försöka begripa hur man får av larmet på mobilen igen...
Golf.
Jag tycker om att spela golf. Jag gillar tävlandet mot sig själv och mot sina förväntningar/förhoppningar och strävandet mot att alltid försöka bli lite, lite bättre. Dessvärre är strävandet inte i paritet med resultatet allt som oftast utan man vänder hemåt lätt besviken och känner väldigt ofta att "Aldrig mer..." Emellertid så gör sig golfberoendet påmint ganska strax därefter och man börjar ponera ronder med stabilt spel, ett och annat par, kanske ett inspel med backspinn, en enputt på något hål. Kunde man på något sätt utvinna energi ur golfarnas ständiga prestationsångest så skulle all världens energiproblem vara lösta. Dock skulle plötsligt de närmast sörjande till golfarna bli än mer ensamma om veckorna då golfaren plötsligt också kunde svepskäla ett "Jag gör det inte för min egen skull utan för världens energiproblem..." Kärnkraftverk kanske inte är så dumt ändå.
I veckan besökte jag Reftele GK för en 9-hålsrunda tillsammans med min far, Callawayne. Jag spelte hyggligt (16p) emedan Callawayne var grym och krossade Kalle Seths skapelse rejält. Han dunkade in 23p och unnade sig därmed en hyfsad sänkning. Kul att se att spelet finns i den gamle esten.
Nu laddar jag inför en rond i eftermiddag på hemmabanan och har redan nu lagt upp en spelstrategi som jag vet att jag kommer negligera redan från första tee...
Such good sport...
I veckan besökte jag Reftele GK för en 9-hålsrunda tillsammans med min far, Callawayne. Jag spelte hyggligt (16p) emedan Callawayne var grym och krossade Kalle Seths skapelse rejält. Han dunkade in 23p och unnade sig därmed en hyfsad sänkning. Kul att se att spelet finns i den gamle esten.
Nu laddar jag inför en rond i eftermiddag på hemmabanan och har redan nu lagt upp en spelstrategi som jag vet att jag kommer negligera redan från första tee...
Such good sport...
lördag 3 maj 2008
Ernst
Då har min högröda ansiktsfärg återgått till sin normala, ganska värdiga, blekgråa kulör. Även väggens bubblor har återgått till att förena sig med den vägg de en gång så irriterande försökte frigöra sig ifrån. Tydligen är det på det viset att jag varje gång vid renovering reagerar precis likadant som nu och blir precis lika överraskad av bubblorna i väggarna. Detta lät Stor-A berätta när jag lugnat mig lite. Naturligtvis hade hon rätt och jag ser redan nu fram emot att bli lika chockad, överraskad och misslynt nästa gång det sker...
Just nu känner jag mig lite mer Ernst faktiskt. Dock, måste det väl erkännas, har mitt hår ej grånat, jag har ej heller blivit två meter lång och jag har framförallt inte myntat något vackert (som exempelvis "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"). Däremot har jag stänkt färg i håret, stått på en pall av björk och dessutom har jag svurit som en borstbindare.
Dock, sammantaget, känner jag mig ganska nöjd med arbetet denna helg och det är nästan så att jag ser fram emot nästa projekts ilska, angst och den högröda kulören i mitt ansikte. Tills dess ska jag också mynta något Ernstigt som jag sedan kan stoltsera med i detta forum.
Nu en kväll med Lill-A.
(Stor-A ska bli fnissig och yla singstar några gator bort.)
Just nu känner jag mig lite mer Ernst faktiskt. Dock, måste det väl erkännas, har mitt hår ej grånat, jag har ej heller blivit två meter lång och jag har framförallt inte myntat något vackert (som exempelvis "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"). Däremot har jag stänkt färg i håret, stått på en pall av björk och dessutom har jag svurit som en borstbindare.
Dock, sammantaget, känner jag mig ganska nöjd med arbetet denna helg och det är nästan så att jag ser fram emot nästa projekts ilska, angst och den högröda kulören i mitt ansikte. Tills dess ska jag också mynta något Ernstigt som jag sedan kan stoltsera med i detta forum.
Nu en kväll med Lill-A.
(Stor-A ska bli fnissig och yla singstar några gator bort.)
fredag 2 maj 2008
Oernst
Nu är det spacklat och putsat. Maskeringstejpen är uppe och taklisterna är målade. Det första lagret av färg på väggen har strukits på och simultant har även jag iklätt mig en kulör, dock av det röda slaget. En kulör som bäst uppnås genom ilska, angst blandad med lika delar trötthet och irritation. Ett annat sätt att uppnå denna färg skall tydligen vara genom genering, vilket jag också kan bocka i på listan. Tapeterna har i och med färgpåstrykningen valt att icke hänga kvar på vissa punkter utan bubblar vackert ut här och var. Eller snarare, här och var hänger tapeten kvar...
Dock är jag ett uns hoppfull. Färgen har ännu inte hunnit torka riktigt och det brukar leda till obubblor, tack och lov. Blir så inte fallet kommer mitt hittillska arbete ersättas av ett helt nytt projekt som innefattar nedrivning av alla tapeter samt uppsättning av nya och eventuell påmålning på dessa. Gör om, gör rätt som det brukar heta.
Jag känner mig en smula bitter, om jag ska vara helt ärlig. Men som en gammal kollega en gång sade som tröst under en het debatt:
"-Din bitterhet klär dig..."
I efterhand tillåter jag mig konstatera att han hade rätt så nu tar jag på mig min vackra bitterhetskostym och mitt vackra rosenröda ansikte och unnar mig ett ihopbryt en liten stund, ackompanjerad av inbillade fanfarer i moll samt en kaffekokares kärleksfulla bubblande...
Bubblande var ordet...
Dock är jag ett uns hoppfull. Färgen har ännu inte hunnit torka riktigt och det brukar leda till obubblor, tack och lov. Blir så inte fallet kommer mitt hittillska arbete ersättas av ett helt nytt projekt som innefattar nedrivning av alla tapeter samt uppsättning av nya och eventuell påmålning på dessa. Gör om, gör rätt som det brukar heta.
Jag känner mig en smula bitter, om jag ska vara helt ärlig. Men som en gammal kollega en gång sade som tröst under en het debatt:
"-Din bitterhet klär dig..."
I efterhand tillåter jag mig konstatera att han hade rätt så nu tar jag på mig min vackra bitterhetskostym och mitt vackra rosenröda ansikte och unnar mig ett ihopbryt en liten stund, ackompanjerad av inbillade fanfarer i moll samt en kaffekokares kärleksfulla bubblande...
Bubblande var ordet...
onsdag 30 april 2008
Renovering
När man köper ett hus för dyra pengar så finnes det ändå, tyckes det mig, alltid grejer att fixa med. Denna gång är det sovrummet som ska få sig en körare. Kontentan av detta är ju dessvärre att jag under renoveringens gång ej har mitt sovrum disponibelt, vilket ju är olyckligt med tanke på att jag med stor sannolikhet behöver rejält med nattsömn för att orka driva detta projekt framåt. Förhoppningen är ju dock att jag framledes ska kunna erhålla mången korn av John Blunds sand framöver även om den de närmsta dagarna mestadels kommer att bestå av damm, skapad av torrt spackel och gammal tapet... Dock känner man sig, efter uträttat arbete (bra som dåligt), som lite mer maskulin, lite mer hårig, lite mer karlakarl, lite mer macho, ja lite mer Ernst Kirchsteiger helt enkelt.
Nu till spackelspaden.
Nu till spackelspaden.
tisdag 29 april 2008
Lunch
På jobbet har vi lunchrast. Den utspelar sig mellan 12.00 och 13.00. Vi kan via stämpling bestämma om den är en halvtimme lång eller en timme. Vad som är intressant gällande starttiden är att folk smyger iväg tidigare och tidigare för att hinna först till mikrovågsugnarna. Mikrolunch skulle man kunna kalla den tiden, alltså den korta tiden innan den egentliga lunchrasten påbörjats, som åtgår för att värma upp sin lunch. Produktionssidan av företaget påbörjar sin lunch kl 12.15. På grund av mikrolunchens införande behöver ju också de gå ifrån innan lunchen för att värma sin mat vilket då kan kollidera med den kvarten som var "vår kvart" från början. Nu når vi ett dilemma. För att hinna värma sin lunch måste man alltså påbörja lunchen innan den börjat annars löper man risk att inte hinna avsluta den förräns efter den tagit slut.
Spännande. Lasagnen var väldigt god iallafall. Och varm.
Spännande. Lasagnen var väldigt god iallafall. Och varm.
måndag 28 april 2008
Brax 2.0
Den som vill veta mer om braxen kan ju tråla vidare med nätets hjälp i något annat vatten... (ber om ursäkt för den)
Lustigt är ju att braxen genom åldersstigning går från silvrig till lite mer gyllenbrun nyans i fjällen. Människans färgskiftningar gällande hår är ju lite tvärtom även om Glenn Hysén var väldigt ung när han grånades. Fast han har ju aldrig skiftat tillbaka och torde således kanske inte ens räknas... Å andra sidan blev han ju makrill när han återvände till Allsvenskan och det räcker kanske gott i alla fall.
Nu natten.
Lustigt är ju att braxen genom åldersstigning går från silvrig till lite mer gyllenbrun nyans i fjällen. Människans färgskiftningar gällande hår är ju lite tvärtom även om Glenn Hysén var väldigt ung när han grånades. Fast han har ju aldrig skiftat tillbaka och torde således kanske inte ens räknas... Å andra sidan blev han ju makrill när han återvände till Allsvenskan och det räcker kanske gott i alla fall.
Nu natten.
Brax
Braxen (Abramis brama) är en sötvattensfisk som ingår i gruppen karp.
Braxen har hög kroppsform och hoppressade sidor. Unga braxar är silvriga på sidorna, äldre gyllenbruna. Braxen kännetecknas av dess mörka fenor. Braxen kan bli upp till 80 cm och väga över 9 kilo, men blir sällan över 2-3 kilo. Braxen kan bli upp till 30 år. Braxen är allmänt förekommande i södra Sverige och räknas inte till bra matfisk, detta eftersom den har liten ätlig del och dessutom sägs lukt och smaka illa. Braxen kastar stundom upp braxengräs på land. Info hämtad på susning.nu
Braxen har hög kroppsform och hoppressade sidor. Unga braxar är silvriga på sidorna, äldre gyllenbruna. Braxen kännetecknas av dess mörka fenor. Braxen kan bli upp till 80 cm och väga över 9 kilo, men blir sällan över 2-3 kilo. Braxen kan bli upp till 30 år. Braxen är allmänt förekommande i södra Sverige och räknas inte till bra matfisk, detta eftersom den har liten ätlig del och dessutom sägs lukt och smaka illa. Braxen kastar stundom upp braxengräs på land. Info hämtad på susning.nu
Vardagsmorgon
05:45 drar mobilen igång vad jag en gång ansåg vara en ganska mjuk och harmonisk melodislinga vilken skulle giva mig kraft för resterande timmar av dagen via ett mjukt uppvaknande. Känslan av vad örat uppfattar är dock väldigt paradoxal mot vad själva tanken med signalvalet var. Uppvaknandet, kan jag tänka mig, skulle kunna liknas vid att få en kall brax stillsamt applicerad mot sin kind i pisksnärtar av varierad hastighet. Varje morgon så vaknar jag och skådar in i mobilens display och försöker förstå vad man ska göra för att få bort oljudet. Skulle jag få se mitt sömndruckna anletes uttryck på film eller bild någon gång skulle jag för alltid förneka min egen existens. "-Nähädu, det där kan inte vara jag..."
Dock reser jag mig med en spänst och vigör som förvånar även mig själv och tittar avundsamt på flickorna som får ligga kvar och sova en stund till tills dess att Lill-A beslutar sig för att ta morgon då i regel till Stor-A:s stora förtret...
Klädvalet för mig består i regel av vad som hänger på tvättlinan eftersom tanken på förberedelser kvällen innan, då medelst framläggning av plagg, ej existerar i mitt lätt lata/korkade sinne.
Någonting tar alldeles för lång tid varje morgon vilket gör att jag lätt paniskt får förflytta mig till tågstationen för att inte missa tåget till mitt arbete. Väl på tåget njuter jag av att läsa en god bok i godan ro till SJ:s stabila tuffande. I regel är jag dock för trött vid den tiden för att kunna registrera de ord jag läser i boken vilket föranleder en repetition av lästa sidor på hemresan om eftermidagen. Dock, vid pendlande är sysselsättning A och O...
Dock reser jag mig med en spänst och vigör som förvånar även mig själv och tittar avundsamt på flickorna som får ligga kvar och sova en stund till tills dess att Lill-A beslutar sig för att ta morgon då i regel till Stor-A:s stora förtret...
Klädvalet för mig består i regel av vad som hänger på tvättlinan eftersom tanken på förberedelser kvällen innan, då medelst framläggning av plagg, ej existerar i mitt lätt lata/korkade sinne.
Någonting tar alldeles för lång tid varje morgon vilket gör att jag lätt paniskt får förflytta mig till tågstationen för att inte missa tåget till mitt arbete. Väl på tåget njuter jag av att läsa en god bok i godan ro till SJ:s stabila tuffande. I regel är jag dock för trött vid den tiden för att kunna registrera de ord jag läser i boken vilket föranleder en repetition av lästa sidor på hemresan om eftermidagen. Dock, vid pendlande är sysselsättning A och O...
lördag 26 april 2008
Timpen tycker att
det känns overkligt att vara igång med något som jag själv aldrig begripit mig på, dvs bloggerier. Dock finnes det säkerligen ett och annat gammalt skräp i själen som helt enkelt måste ut. Då jag inte är låtskrivare, poet, författare eller någonting slikt så får detta bli mitt medium. Inlägg kommer säkerligen att göras för sällan vilket säkerligen kommer att reta min enda läsare. Mitt råd är dock för dig att hålla ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
